Sunt Förnuft.

En vara som vi alla tycker att vi har gott om. Eller hur? Det finns ju ingen som har så mycket sunt förnuft som jag själv tänker vi alla (omedvetet?). Även om vi inte formulerar tanken så ens för oss själva. De flesta är mer blygsamma och taktfulla än så.

Vi människor har ganska svårt att sätta oss in i hur andra tänker ibland. I synnerhet om den andre personen har ett avvikande synsätt. En annan åsikt än oss. Det är något som i de flesta fall går att skaka av sig eller bara låta det bero. Man accepterar att vi tycker olika, det är okej.

Utom i vissa frågor.

Detta är inte tänkt eller menat att bli en ”offerkofte-text” om hur synd det är om oss ”rasister” som vi kallas då vi tycker annorlunda. Men texten blir såklart färgad utav min synvinkel, min utgångspunkt. Jag vänder mig inte särskilt till mina antagonister, ej heller enbart till dom som delar min egna synvinkel i migrationsfrågan och de ämnen som detta berör. Denna infekterade debatt.

Jag vänder mig till alla som har heta känslor och åsikter angående detta ämne.

Till att börja med, försök att sätta dig in i hur det vore att tycka annorlunda. Vilka argument finns det till att göra så? Hur tror du en människa som tycker på detta sätt känner? Inser du att detta också är en människa av kött och blod, kropp och själ som också har rätt att tycka, tänka och säga vad han/hon vill? En person du inte känner. En levande kännande människa med en mor och en far, med syskon och/eller egna barn som han/hon älskar över allt annat. Precis som du. Att jag skriver såhär beror på att det känns som om vi nästan glömmer bort detta, inte bara i ”stridens hetta” utan det blir ett nästan permanent synsätt. Vi får inte demonisera varandra. Vi får inte hata varandra. Vi måste alla acceptera och tillåta varandra att ha en avvikande åsikt.

Om du lyckats tänka såhär långt så är steget jag nu ber dig att ta inte speciellt svårt.

Respekt.

Vi måste alla ha mer respekt för varandra och för varandras åsikter. Det är samma sak. Man måste inte gilla eller hålla med men man måste kunna visa respekt. Jag har full förståelse att debatter kan bli heta, jag vet av erfarenhet att man lätt kan ryckas med om man blir dåligt bemött. Sen är cirkusen igång. Det blir en upptrappning. Man säger eller skriver till sist något som man inte kan stå för. Något man borde skämmas för. I affekt.

Om vi alla har eller ser till att visa respekt för varandra och inse att ord som ”hatare”, ”troll”, diverse könsord, ”rasist”,”utvecklingsstörd”, ”vänstermupp”, rasistiska tillmälen o.s.v. inte är konstruktivt utan meningslösa skällsord som bara slår tillbaks mot oss själva då kan vi kanske lösa problem tillslut. Tillsammans.

Det måste gå. Vi kan inte hoppa över det här steget. Vi måste alla ta ett steg eller två tillbaka. Vi måste reflektera hur vi beter oss mot varandra. Höger som vänster, svart som vit, hög som låg, vi är alla människor. Vi är inte från olika planeter även om vi ibland vill låta oss inbilla det.

En uppmaning alltså, till sans, till sunt förnuft. En uppmaning om att vi har mer att vinna på att vara artiga mot varandra än arga och otrevliga.

Tänk efter: vem lyssnar du mest på, den som gapar och ilsket skriker otrevligheter eller den som med vettiga argument framför dom på ett artigt sätt utan att håna eller trycka ner någon?

Tilläggas skall att jag själv dagligen blir arg över hur vårt samhälle sköter vissa bitar, arg och frustrerad. Jag är av åsikten att vi är på väg åt fel håll. Jag tror dock att en del, en stor del utav anledningen är att folk vill väl. Det är inte en ursäkt till att köra Sverige i botten men likväl så kan det vara en förklaring. Mental blåögdhet. Man bör delvis därför tänka efter och sätta sig in i dessa människors känsla och åsikt. Ett exempel är våran nuvarande statsminister, jag har känt mig väldigt, väldigt arg på honom för vad jag anser är hans ansvar och hans fel. Man kanske kan tycka att han inte är den ”vassaste kniven” i lådan. Men det är inte så att han hamnat där han är av en slump heller. Svenska folket har faktiskt röstat. Dessutom, tänk såhär: det kanske är så att han tycker att han gjort/gör ett bra jobb. Han kanske faktiskt agerar som han gör för att han tycker att det är rätt. Han kanske tror sig göra Sverige och världen bättre. Även om vi tycker annorlunda.

Om man som jag går ut på tex. statsministerns facebook så ser man där något man kanske inte trodde existerade, en massa människor som öser beröm över hur duktig ”Steffe” är. Vilket fantastiskt jobb han utför mm.mm. Jag skall också erkänna att jag föll för frestelsen den gången att ösa skit både på statsministern och dennes följare. Det var dumt. Att agera så är förmodligen bara kontraproduktivt, det gagnar med andra ord inte min sida, mitt syfte, utan det skadar istället. Om jag däremot använt en vänlig ton så kanske jag kunnat få någon att tänka efter, att se saken från min synvinkel. Om inte så hade jag med ett vänligt agerande inte givit bränsle åt deras brasa så att säga.

Att man är artig och korrekt innebär absolut inte att man måste tumma på budskapet eller att sänka sina krav, det är inte detsamma.

Om du är en av alla oss som inte håller med om att ”det går bra nu”, vilken strategi är bäst tror du? Är det att i ilska skriva hatfyllda och arga påhopp med smädelser eller finns det ett annat sätt? Precis som jag skrev några rader ovanför; vem lyssnar man helst på? Hur får man bäst en annan människa att verkligen reflektera över saker?

Inte genom att vara otrevlig eller överdrivet aggressiv i alla fall.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s