Problemets kärna. (…eller roten till det onda)

Ibland känner man sig tjatig. Det känns som man skriver samma sak hela tiden. Det känns som det kvittar. Man blir lätt modfälld så som det ser ut idag.

Jag syftar på vårat land och alla galenskaper som pågår. Bilbränder, våldtäkter, mord, bränder…mm…mm. Av någon anledning så är det inte alla Svenskar som verkar bry sig så värst mycket om allt elände, de ser inte eller så vill de inte se.

Ibland frågar man sig själv (åtminstone gör jag det); är det jag som har fel och dom som har rätt? Är det jag som får fel information? Eller drar jag bara fel slutsatser utav informationen?

Det är sunt och bra att tänka i dessa banor då och då tror jag. Fler borde göra det. Ja, alla människor borde ställa sig den frågan. Alla.

Som sagt så har jag ställt mig frågan själv ett antal gånger, det är nästan så att frågan/tanken ligger latent i bakhuvudet ständigt. Den får mig att vara källkritisk. Att kolla upp fakta. Ett till ord förresten som jag märkt ofta används för att kasta tvivel, ”källkritik”. Man anklagas ofta för att man inte är källkritisk om man refererar till exempelvis Fria Tider, Nyheter Idag eller Avpixlat. Om man då gör som jag och kollar upp informationen, de nyheter som dessa sidor förmedlar så upptäcker man att det inte alls är något ”hittepå” eller ens överdrifter som deras antagonister försöker låta påskina.

Skillnaden mellan vanlig, eller etablerad (för att inte använda ordet Mainstream-media) media och dessa s.k. ”hatsajter” är att dessa sidor mestadels tar upp ämnen och händelser som nyhetsjättarna valt att förtiga. Nyheter som betraktas som farliga. Alternativt att de går ut med signalement där sådant finns. Det är ytterligare något som är farligt och hatiskt tydligen, att gå ut med signalement.

Hatsajter är alltså oftast bara ännu ett ord använt utav etablissemanget för att skapa en misstro till dessa alternativa nyhetsförmedlare. Om du ännu inte gjort så, snälla, ta en titt själv och säg mig vad som är så hatiskt. Nu är en god gissning den att de allra flesta som läser dessa rader instämmer till fullo i det mesta jag skriver. Tyvärr. Ni vet att jag har rätt, att detta stämmer. Jag predikar således bara för de redan frälsta.

Det är ju inte er jag vill nå med denna text, det är inte ni som behöver läsa den.

Som jag ser på saken så har vi de stora medie aktörerna att skylla för de stora samhälls-problemen vi ser framför oss. Att det blivit som det blivit. Att mord, våldtäkter och allsköns vidrigheter blivit vardagsmat för oss. Det är deras fel.

Det är dom som sopat skiten under mattan. Det är dom som inte vill att problemen och problemens orsaker ska synas. Politiker är politiker, det vet vi. Dom är inte vad de varit, dom drivs oftast inte av en vilja att förändra eller förbättra samhället som gamla tiders politiker. De drivs oftare utav egennytta. Dom vill ha maktpositioner och de vill tjäna pengar. Så har det blivit. Dom vill inte väcka ont blod någonstans, de vill inte ha konflikter (om allvarliga saker, bara småtjafsande går an), de vill bara att allt ska vara ”bussiness as usual”. De vill att vi ska sitta i båten så att de inte trillar ur. Det är därför som de följer minsta motståndets lag. Det är därför som de är så trendkänsliga och försöker följa strömningarna.

Därför har media en mycket större makt och därför ett större ansvar för samhällets utveckling än vad t.o.m. politikerna har. Dom behöver dock inte ta något ansvar i realiteten. De kan fly ansvaret och det är precis vad de gör.

Problem som sopas under mattan, som göms, finns ju inte.

Så länge problemen inte finns…..

…..behövs heller ingen lösning.

Eller hur?

Sluta slösa tid.

Nu ska jag berätta om ett riktigt dåligt sätt att fördriva tiden på.

Det är att gå med i facebook grupper med politiska diskussioner. Man kommer ingen vart. Det är hopplöst frustrerande. Dom man ”diskuterar” med är nästan alltid totalt överygade om att just deras världsbild är den enda korrekta. Det blir väldigt sällan ett konstruktivt utbyte av åsikter utan urartar nästan alltid till smutskastning.

Själv så stöder jag exempelvis SD’s politik i fråga om invandringen och flyktingpolitiken. Ingen kan berätta vad som är så fel och hemskt med deras politik utan så gott som alltid blir det ett evigt tjatande om vad enskilda SD-politiker gjort sig skyldiga till genom årens lopp. En hel del skit. Många rötägg har det funnits i partiet. Jag tror dock inte detta är unikt för just SD. Jag är rätt säker på att det finns och har funnits dåliga företrädare i övriga partier likväl.

Nivån i diskussionerna är lika låg när det gäller kritiken av en viss religion.

Det går inte att debattera med övertygade människor. Har man bestämt sig för att blint tro på den politiskt korrekta versionen utav hur världen ser ut så är det jäkligt svårt att rubba den tron tydligen. Man möts av hat och ovett. Sällan av konstruktiv  seriös debatt.

Det är nog som så att folk som sysslar med att debattera politik i facebook grupper har ett ganska tråkigt liv. De gör det inte pga att lära sig något eller för att utbyta ideér utan bara för att sprida sin egen inskränkta världsbild. Det är ett missionsarbete för dom. Ofta är dessa människor inte speciellt duktiga i att argumentera eller att uttrycka sig överhuvudtaget i skrift. Det blir en väldigt låg nivå på det hela.

Sens moralen i denna artikel är sålunda en ”note to self”, en påminnelse till mig själv om inte annat att inte kasta bort mer värdefull tid på ”debattgrupper” på facebook. Nu får det vara bra. Man fastnar alltför lätt och känner sig tom och dum när flera timmar gått åt till inte ett endaste vettigt. Vill man göra verklig skillnad är det bättre att gå med i ett parti och försöka arbeta för de politiska förändringar man anser vara bra för Sverige och världen. Det behövs fler bra människor som gör verklig skillnad.

Det gör man inte genom att försöka övertyga mindre begåvade människor på ”fejjan”.

Låt dom hållas. Dom behöver sandlådan. Inte jag.

Nåväl, vad man än företar sig med så är det nog inget som är mer fruktlöst än det ovan nämnda tidsfördrivet. Det är förmodligen (garanterat) mer givande att spela TV-spel. Annars kan man lägga sig en stund i solstolen, gå ner och bada med barnen, läsa en bok….eller whatever.

Nu ska i alla fall jag släcka skärmen och gå ut och njuta av en fin och solig dag.

Utopiskt.

Jag vill berätta om mitt idealsamhälle.

Det heter Walnut Grove och det ligger i Minnesota på andra sidan Atlanten, det är inte bara långt borta i avståndet utan i tiden också, en hundratrettio, hundrafyrtio år sisådär. I ärlighetens namn är det också skiljt ifrån oss utav sagans väv.

Jag kan tänka mig att lika många som läser detta vet precis vad jag skriver om som de som fortfarande undrar.

Det handlar om en TV-serie, en riktigt mysig helylle familje-serie som jag så intimt förknippar med min egen barndom då man växte upp tittandes på denna serie, en riktig nostalgi-tripp. Med idealsamhälle menar jag inte att allt alltid var frid och fröjd, nog hade de sina vedermödor allt, ganska realistisk skildring stundvis skulle jag tro, om livet som nybyggare i 1800-talets Amerika. Vad jag menar är själva tonen i människornas förhållande till varandra, den ömsesidiga respekten och artigheten. Om detta är färgat av hur samhället var då den spelades in eller om det är tänkt att återspegla tiden det föreställer eller något annat är ointressant.

Och (ett ord man inte börjar en skriven mening med, jag vet) om Walnut Grove är mitt idealsamhälle så är Charles Ingalls min förebild, idealmannen. Han är en oerhört fin förebild, bättre kan man inte ha anser jag. Han är en hårt arbetande familjefar som sätter sin familj och vänners och till och med sina grannars väl och ve framför sin egen komfort. En riktig karlakarl. Utan att på något vis vara skrytsam, tvärtom. Ödmjukhet och tacksamhet är en annan röd tråd genom hela serien. När jag skriver att han är min förebild så menar jag inte att jag själv skulle vara särskilt lik utan jag menar att jag önskar snarare, jag strävar efter det. (eller kanske bara att jag önskar att jag så gjorde?) Bättre förebild kan man nämligen inte ha. Om man som barn tittar på denna serie så kan man lära sig oerhört mycket viktiga saker att ta med sig på livets snåriga stigar, ja, även som vuxen förstås, det är aldrig för sent att lära.

Sensmoralen och de röda trådarna serien igenom är så fin. Personligen håller jag givetvis inte med om precis allt i detalj, tex så är det präglat utav ett kristet synsätt. Men det spelar ingen roll. Jag köper t.o.m. denna ”detalj”. Vill man vara djup och hitta punkter att kritisera så kan man förstås opponera sig emot att det handlar ju faktiskt om en vit nybyggarfamilj, ockuppanter, som stjäl indianernas land. Sant. Men man måste ju inte vara så förbaskat trångsynt att man nödvändigtvis måste granska allt med lupp. Jag är själv en riktig ”indianälskare” som alltid sedan barnsben varit fascinerad utav de nordamerikanska indianstammarnas kultur och öde. Ett öde jag sörjer. Så skall man njuta av serien får man helt enkelt bara ta den för vad den är, en saga. Vad är då en saga för något? Det är en historia som nästan alltid vill lära oss något.

Oavsett vad någon politiskt korrekt recensent må tycka om diverse omoderna inslag som tex ”stereotypa könsroller” eller andra hemskheter så tycker jag att dagens människor har massor att lära från denna serie. Världen vore helt enkelt en mycket bättre plats om fler hade dessa människor som förebilder. Man får lära sig sådant som vikten av artighet, ärlighet, hjälpsamhet, altruism. mm.

Jag undrar om inte vi som växte upp tittandes på denna serie fick med oss något viktigt. En del av oss i vilket fall. Man kan absolut ifrågasätta TV tittande och all annan ”skärmtid” som människor, stora som små idag får. Det är inga sunda vanor vi lagt oss till med precis. Men om jag skall rekommendera en serie att titta på med familjen så blir det definitivt ”Lilla huset på prärien”. Det är väl ingen större risk att den sänds i repris tyvärr? Själv har jag/vi köpt boxarna på dvd och brännt igenom alla nio säsonger tillsammans hela familjen inte bara en utan två gånger och det blir nog att se ytterligare någon gång framöver….

Jorden anropar.

Just nu känner jag mig något irriterad och frustrerad.

Jag har just haft ett samtal med en person jag känner väl. Han är till och med nära släkt till min familj. Det är en person med fullgott intellekt, han är pensionär sedan några år tillbaks. Jag vill klargöra att jag har respekt och tycker om nämnda person också, han är snäll och godhjärtad. Vi kallar honom ”Ralf”.

Samtalet började med att jag i hans närhet muttrade över ett militärflygplan som passerade över oss. Vi kom då in på NATO och Ryssland. Jag vet sedan tidigare vad han tycker, det är ingen överraskning, men jag kan inte låta bli. Ralf gillar även han att diskutera. Jag vill framhålla vikten av ett eget starkt försvar och fördelen att vara alliansfri (som jag menar är enda sättet att hålla sig ur andras krig) medans Ralf skrockar om att NATO är våran räddning. Själv är jag mer inne på att upprustningen och vapenskramlet bara bidrar till att risken för WW3 ökar. Då är väl allt slut sedan. Jag struntar i vem som släpper första atombomben, jag vill bara att alla ska sansa sig och att vi ska slippa ett tredje världskrig. Ralf menar att ”ryssen” är på väg att invadera Lettland och att just Ryssland är den stora skurken.

Jag vet inte egentligen hur allt förhåller sig, politik på den nivån är förmodligen något som sker mycket i det fördolda. I kulisserna. Jag tror att det är en risk att vi blir indragna i ett krig som vi inte hade behövt vara en del av……och det känns helt sjukt och overkligt. Att det verkligen skulle kunna gå så långt att det blir krig. Här. I Sverige. Hoppas verkligen att vi aldrig behöver uppleva det…..

Men det var inte här mitt samtal med Ralf hettade till som mest. Av någon anledning så kom vi in också på invandringsfrågan.. just det, han började spinna på en teori en bekant till honom hade. Att 60 miljoner människor var på flykt i världen och att det berodde på att klimatet gjort deras hem obeboeligt och att det var i Ryssland de stora ytorna fanns som dessa människor behövde. I Ryssland och i Norden.

Snälla du säger jag då, menar du att vi ska släppa in miljoner hit till oss, här finns ju bara en massa skog. Nejdå, det var inga problem. Vad var alternativet? Ska man skjuta dom vid gränsen? Ska vi inte släppa in dom och låta dom svälta ihjäl? Ungefär så gick resonemanget…

Jag känner att han inte har en speciellt nyanserad bild av den invandring som sker så jag tar upp ett av problemen. Att ökat sexuellt våld och våldtäkter är en följd av att invandringen till stor del består av grupper som har en oerhört omänsklig syn på västerländska kvinnor/flickor. Detta köper han inte alls. Vi här i norden är precis lika jävliga när det kommer till våldtäkter, det har alltid funnits här säger han. Visst, visst fan så existerar våld och våldtäkter överallt i världen. Men det är skillnad på om det är någon enstaka särling som förgriper sig pga misslyckad uppfostran eller mentala problem eller om det är något som betraktas som ”normalt” inom en viss religion. Läser man på om islam så kan man utan svårigheter hitta information som ger vid handen att det är ”tillåtet”, alltså inte ens ett brott att förgripa sig sexuellt på ”kuffar” dvs icke muslimer. Deras tro rättfärdigar det hela.

Om man vill veta och letar lite grann och om man dessutom vågar förstå det man läser så finns det mycket som stöder den tesen. Att dessa människor ser det som legalt att våldta de otrogna. Mängder av material och information finns från ”avhoppare” också. Självfallet är inte alla av denna tro per automatik våldtäktsbenägna, det är inte det jag säger. Självfallet finns det också moderna muslimer som själva väljer att inte följa eller tolka deras heliga skrifter bokstavligt, frågan är bara; tillhör den delen majoriteten eller minoriteten?

Jag hävdar att gruppvåldtäkter är allt vanligare och att det sker våldtäkter och gruppvåldtäkter snart sagt varje dag i Sverige. Att Sverige ligger på andra plats i världen när det kommer till våldtäkter per capita. Statistiken finns där oavsett hur mycket man blundar och vill att den ska försvinna.

Han skrattar faktiskt åt mig och hävdar på fullt allvar att om det jag sade var sant så skulle det rapporteras om det i media. Det skulle han ha sett på nyheterna och läst i tidningarna. När jag säger att det finns andra källor fnyser han misstroende och hävdar igen att om det vore sant då skulle han minsann ha läst det i tidningarna. Står det annat på andra håll är det lögn.

Så. Där har vi ju i sådana fall ett enormt problem i Sverige identifierat.

Antingen mörklägger den så kallade ”mainstream median” eller så är det de alternativa nyhetssajterna som ljuger. Så enkelt är det.

Jag är övertygad om att det pågår en gigantisk mörkläggning. På fler än ett plan i samhället. Som ett litet exempel där jag personligen fått ”närkontakt” med mörkläggningen är en bekant som arbetar som rörmokare, han fick jobb av kommunen att vara med och renovera hyreshus med mestadels invandrare (området är nästan helt Somaliskt) för att få jobba med detta var han tvungen att skriva under ett kontrakt om tystnadsplikt om det han såg och jobbade med. Till och med polisen har ju erkänt ett mörkande i och med offentliggörandet av kod 291. Varför känner inte folk till hur verkligheten ser ut i Sverige bakom den egna husknuten?

Dels är det mörkläggningen och dels är det svartmålningen av dom som skriver ut det som mörkläggarna vill hemlighålla. Svartmålningen består av ord. Otäcka ord som skrämmer Svensken mer än något annat. Ord som ”rasist” ord som ”hatsajter”.

Vem vill läsa på en ”hatsajt”. Vem känner ett trängande behov av att söka reda på en sanning man inte ens hört talas om på en ”hatsajt”. Jag hade nog inte gjort det heller om jag varit nöjd och glad och inte själv på något vis kommit i kontakt med verkligheten, den alternativa verkligheten som finns där ute. Den som inte Aftonbladet vill erkänna.

Problem kan inte lösas om dom är tabubelagda att yppa.

Det är en ond cirkel.

Det är som att bo på olika planeter.

( Ett litet ”tillägg”: somliga hävdar att man har fel när man refererar till olika religiösa påbud och regler inom islam. Att det skulle vara en tolkningsfråga, att texterna inte går att översätta från arabiska osv. Eftersom jag själv inte kan arabiska så får jag lita på de till Engelska och Svenska översatta citat jag läst ur koranen och haditherna. Att en text inte skulle gå att översätta från ett språk till ett annat köper inte jag. Spaltkilometrar har skrivits och skrivs om detta och angränsande ämnen annorstädes. Den som är ärlig i sitt uppsåt vad det än vara månde ser till att informera sig från mer än en källa.)

Tjat. Upprepning. Rundgång.

Inget illa ment nu men det känns lite ibland som om ”vår sida” (den icke-politiskt korrekta) i debatten kring olika fenomen som pågår i vårat land bara upprepar varandra hela tiden, det är inte konstigt kanske med tanke på att vi upprörs över samma saker och vi vill informera om samma saker. Visst finns fördelar också av att man kan få olika personers vinkling utav vissa ämnen…men ändå. Ibland känns det bara som en endaste enformig och tröttsam upprepning av samma saker.

Till slut tröttnar folk på att höra om allt jävla elände. Man stänger av. Man känner att man ändå inget kan göra. Jag känner så själv ibland, det kommer med jämna mellanrum som en slags mental utmattning. Man orkar bara inte läsa och ta in allt om hur dåligt allt är på väg att bli. Informationen känns det som, den som är vårat ”vapen” emot vanskötseln av samhället går bara runt runt emellan oss som redan vet hur illa det är. Tillslut blir man uppgiven. Inget händer känns det som.

På sätt och vis vill jag med denna artikel spinna vidare på det jag skrev om i mitt förra inlägg ”Optimism”.

Å ena sidan så är ju det något man måste försöka att tillskansa sig, få tillbaka, ifall man helt tappat gnistan. Optimism. Men vi får för den skull inte glömma verkligheten. Vi måste också vara realistiska. Vi vinner inte mark på att bara dela informationen sinsemellan om hur eländigt allt är. Vi måste nå ut till övriga Sverige också.

Bryt rundgången. Vi måste få ut den information som finns till dom som bara läser Aftonbladet, Expressen eller DN och som bara lyssnar på P3 och kollar på svt’s Rapport och Aktuellt eller tv4’s Nyheter. Prova själv ett par dagar att ge fan i Fria Tider, Avpixlat, Exponerat eller Nyheter Idag så förstår du varför så många ”inget fattar”. Det är en gigantisk mörkläggning utav Svensk mainstream-media som pågår i detta nu. Hela tiden. Åsiktskorridoren består, polisens ”kod 291” består säkerligen den också och gemene man har inte en susning. Dom vet inte om att Sverige är bland de länder med allra flest våldtäkter och gruppvåldtäkter i hela världen. Dom flesta köper flosklerna om att islam är en ”fredens religion” och kan inte se faran med islamiseringen som sker, eller ens förstå att en sådan äger rum.

Folk i gemen tror på fullaste allvar att Sverige gör och har gjort ett väldigt bra jobb i världen och att invandringen är lönsam på sikt. Det har dom ju sagt i TV’n, på bästa sändningstid. Om och om igen.

Det är där du kommer in i bilden. Du och jag. Vi som upptäckt att det finns en annan syn på saken. Ett alternativt sätt att räkna på invandringens lönsamhet. Nationalekonomer som Tino Sanandaji, Mats Hammarstedt m.fl som använder sig av beprövade metoder som aritmetik istället för utopiska dagdrömmerier. Dom och andra gör ett fantastiskt jobb, men dom kan inte göra det helt själva. Vi måste hjälpa dom att sprida kunskapen vidare. Vi har utmärkta hjälpmedel där i alla olika sociala medier som finns. Jag vet att många också febrilt delar allt de kommer över. Det är ju inte heller bra.

Var selektiv. Kolla att det finns relevans, att det är aktuell information och inte en nyhet från 2009 etc. Sådant blir bara kontraproduktivt. Det finns så mycket bra som skrivs av så många bra skribenter tex Rolf Malm eller Mats Dagerlind på Avpixlat. Helt fantastiskt bra krönikörer. Hjälp dom att få ut sina artiklar. Dela dom på ”fejjan”. Inte tio stycken varje dag, inte varje artikel. Dela sådant du tycker är bra värdefull information. Vi har flera andra fantastiska ”egna” nyhetssidor också som Fria Tider och Nyheter Idag. Vi har olika webbradio-projekt till förfogande om vi vill dela med oss av den mörklagda sanningen som tex RLM och Granskning Sverige. Blandad kvalité ibland kanske, men ibland är det väldigt träffsäkert. Vi har swebbtv.se som är ett upplysande ”soffprogram”projekt utav  Jörgen Sjunnesson. Vi har massor utav bra info på youtube att dela med oss utav, tex från youtube kanalen ”Iconic”.

Så, alltså, vi har redan alla de ”vapen” som behövs. Det är bara att använda dom. Detta är en mäktig murbräcka. Denna information som inte tillhandahålls av våra etablerade medier, detta som de vill förtiga. Jag är helt övertygad att det räcker för att få vårat land på en bättre kurs, denna information som finns. Vi måste bara bryta rundgången. Annars är det inte till någon nytta. Annars blir det bara tjat och ett evigt upprepande för samma gamla öron som redan hört detta om och om igen. Vi måste upplysa dom andra nu.

Ingen kan göra allt.

Alla kan göra något. Alla. Även du!

Optimism.

Det är något som jag vill efterlysa och framhålla vikten utav. Optimism. Ja, jag vet hur illa ställt det är med landet vi bor i. Jag vet. Men ändå, vad vinner man (vi) på att ständigt, ständigt bara gnälla över hur illa ställt det är med allt. Missförstå mig inte nu.  Jag skriver inte nu om den kritik och beskrivning utav samhället och dess förfall som är så viktig, jag menar gnäll i stil med ”det är kört för Sverige ändå”, ”lika bra att bara ge upp”, ”det leder inte till något, att sitta och skriva på facebook”, ”Svensken är för feg, han knyter bara näven i fickan”. Visst, den sistnämnda meningen är förvisso ganska sann, så fungerar de flesta, tyvärr. Men det blir heller inte bättre av att vi i våran tur gnäller över det. Visa istället vägen. Gå först du, gör du rätt så kanske fler kommer följa dig.

Något vi behöver mer än någonsin, vi som är en löst sammansatt grupp, vi som själva ofta kallar oss ”Sverigevänner”, vi som blir (orätt) kallade ”rasister” både utav vissa politiker, i media och t.o.m utav trångsynta vänner och släktingar är optimism och framåtanda. Vi är ibland rätt så dåliga på att stötta varandra, istället smittar vi av våran pessimism och mörka tankar på varann.

Även jag har gjort så. Mer än en gång, så det här är lika mycket en uppmaning till mig själv som till er.

Vi måste bestämma oss, ska vi kämpa för vårat land? Ska vi kämpa för våra västerländska civilisation? Ska vi kämpa för kvinnors rättigheter och människovärde? Ska vi kämpa för att behålla ett sekulärt samhälle?

Alternativet? Att ge upp. Det är alternativet. Hur blir det då? Om vi skulle ge upp? Det behövs inte speciellt mycket fantasi för att tänka sig hur det skulle sluta.

Visst kan man flytta till ett annat land. Jag förstår dom som så gör. Men det är inte för alla. Det är inte heller läge att fly tycker jag, så jävla långt har det inte gått. Än.

Vi måste nog inse att vi faktiskt utgör en betydande kraft i samhället. Vi borde sträcka på ryggen allesamman och inse att vi faktiskt påverkat och påverkar en hel del. Vi är en kraft att räkna med, vi är en motkraft. Vi är många och vi är starka. Tillsammans.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Fortsätt att skriva och upplysa dina vänner på facebook, fortsätt att göra det du tycker att du är bra på. Om det är att skriva, gör det. Om det ”bara” är att dela vad andra skrivit i sociala medier gör det. Gör du inget? Börja då! Något kan alla göra. Sätt upp information på allmänna anslagstavlor. Gå med i Sverigedemokraterna kanske? Eller ett annat parti? (och påverka inifrån). Starta ett eget?Gå på en demonstration (Folkets Demonstration tex) Civil olydnad, säg upp TV-licensen. Använd fantasin. Skriv insändare till lokaltidningen, eller rikstäckande media för all del. Även om det inte publiceras så skapas ett tryck på dom som läser det ju fler som säger sin mening.

Jag gillar liknelse och metaforer. Jag vill likna Sverige med ett godståg som skall bromsas då det är på väg åt fel håll. Det stannar inte direkt, det är tungt, mycket tungt och rullar flera kilometer innan det stannar. Men till slut stannar det, bara bromsen ligger kvar på. Sen återstår att backa det och ta av på rätt spår igen.

Så sluta nu tänka att det är kört. Det är det inte. Våra antagonister vill förstås att vi tänker så…ska vi ge dom det? Har dom förtjänat det? Att vi ger upp?

I helvete dom har!

Spjärna emot! Hälarna i backen! Tillsammans ska vi greja det, tillsammans ska vi stoppa vansinnet. Tillsammans kan vi se till att komma på rätt spår igen!

Please Dear Brits Leave The Union!

I usualy don’t write in English so there may (or, hopefully, may not) be some faults in the spelling or the building of sentences. So bear with me…

I have never before turned to a foreign public, I don’t know if I will reach out to a single one of you, but I feel that I must try. I have a belief that every single one of us can make a difference if we really want too.

So who am I too start with?

I am a quite ordinary, middle aged Swedish guy from the working class. I recently lost my job when the company (a printing company) went through a bancruptcy. So, for the moment I am unemployed, hence I started to blog.

Why should I care what you vote?

I am so sick and tired of the situation here in Sweden. It’s bizarre. I am headmost referring too the immigration situation. Last summer and fall it was as if a human tsunami hit us. I don’t have anything against helping people in need. It’s not about that at all. It’s about all the other ones that came with them, who we just let in because we don’t have any borders in Europe.

This has led to a split in our society, a deep, deep open wound that just wont heal. I am on the side that fear that we can’t handle the situation. It’s just to much. It is wearing our welfare down. It feels sometimes that a total collapse of society is at hand. I blame not only our own gouvernment I also blame the EU-system.

I do believe in cooperation, absolutely. It’s a must. But we don’t need this Union. We don’t need supranational control. This whole project and dream of building a ”United States of Europe” is not the solution to our problems. We can cooperate and have all kinds of interaction with each other without this.

I am highly suspicios also about all the ”intimidation-propaganda” that the main-stream media is broadcasting. I don’t believe that it will be devastating any nations economy to withdraw from the Union. Maybe in short terms, but in the long run I simply don’t believe there is any alternative that is better than a total disintegration of the EU-project. The sooner the better.

I believe (and hope) that a disintegration of the whole European Union will follow a Brittish exit. That is why I write this article. I want Sweden out of it. It is my firm belief that it only gain a very few and very powerful ”elite” in our societys with this form of Union. It’s a threat to democracy. It’s a threat to all of us. I love Europe, I love all our differences as well as our similarities.

This is my personal call to you dear Brits. English, Scots and Welshmen as well as any other citizen of Great Britain. Lay your vote on Exit.

Do it for all of us. If you leave we will follow!