Fornstora Dagar.

Som det heter i våran nationalsång. Förvisso har vårat rike fordom haft stora dagar, vi har absolut en historia att känna stolthet över. Då menar jag inte främst det faktum att vi verkligen varit en stormakt med ett genom åtskilliga krig utvidgat territorium. Det är så mycket mer.

En dag som denna, våran nationaldag är en dag då vi skall blicka bakåt och minnas våran historia. Inte endast just vad som utspelades 6 juni 1523 i Strängnäs eller 1809 då vi fick en för den tiden modern regeringsform. Vi har verkligen en färgrik och intressant gemensam historia. Den är värd att minnas och att hedra. Vi är en nation oavsett vad våra styrande herrar politiker, nutida politiskt korrekta kulturpersonligheter och andra proffstyckare i TV och tidningar än säger. Vi folket är den Svenska nationen. Oavsett vart dagens geografiska gränser är dragna och oavsett var vi befinner oss på denna jord så är det vi folket som är nationen.

Vi skall självfallet inte endast blicka åt ett håll, bakåt, utan vi måste även se nuet. Nuet, dagens Sverige. Det är ju där vi är, det är ju där vi lever. Är det något vi ska vara stolta över? Det beror förstås på vad man menar, man måste nog specificera det i sådana fall. Det är självfallet också som allt annat upp till var och en vad man tycker.. (och här skriver jag ju vad jag tycker). Det finns ju sådant som vi kan och ska vara stolta över anser jag, men känslan är att det negativa tagit överhanden. Vi skall vara stolta säger vissa över att vi är en ”humanitär stormakt”. Jag hade varit det jag också, om det varit sant. det är det inte.

Vi är absolut inte en humanitär stormakt. Det är ett önsketänkande och ett verklighetsfrånvänt synsätt som främst används som vapen mot dom som liksom jag inte håller med. Man måste ju per definition nästan vara ondskefull om man inte gillar det faktum att vi är en ”humanitär stormakt”….eller? Är det inte det dom menar, är inte det syftet med ordvalet?

Man syftar på det faktum att vi har tagit emot flest flyktingar per capita i Sverige på senaste åren.

Man måste se på definitioner också. Vilka är flyktingar? Är det alla som kommer hit från tredje världen? Är det att vara flykting att lämna fattigdom?

Man måste inte heta Hans Rosling för att inse att pengarna vi spenderar på asylindustrin hade gjort mångdubbel nytta för mångdubbelt fler människor om de spenderats på att hjälpa människor i deras egna hemländer. Eller åtminstone på flyktinghjälp i närområden. Detta är ett faktum som saknar motargument. Såhär är det. Svart på vitt kan man visa detta med siffror. Det hjälper dock inte. Likt en religiös doktrin så väljer många människor att tro på myten om den ”humanitära stormakten” som de ser som den enda anledningen att sträcka på ryggen över att idag kalla sig Svensk.

Spaltmeter har skrivits och ytterligare spaltmetrar kommer att skrivas om detta.

Nu har jag skrivit lite om att blicka bakåt, att se nuet. Återstår gör framtiden. Om den vet vi litet eller inget och ju längre fram man avser blicka dess otydligare blir den. Den ligger där som en otydlig hägring. Den kan inge hopp och den kan ge upphov till fruktan.

Allt man kan göra är att fortsätta kämpa. Kämpa på med sitt liv, med sin tillvaro här i detta vårat jordeliv. Om vi skall orka så får vi inte bli alltför modfällda och uppgivna.

Vi kan fortfarande vända skutan Sverige. Vi kan. Men bara tillsammans och bara om vi vägrar ge upp.

Minns vår historia, lev i nuet och kämpa för framtiden!

För Sverige!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s