Optimism.

Det är något som jag vill efterlysa och framhålla vikten utav. Optimism. Ja, jag vet hur illa ställt det är med landet vi bor i. Jag vet. Men ändå, vad vinner man (vi) på att ständigt, ständigt bara gnälla över hur illa ställt det är med allt. Missförstå mig inte nu.  Jag skriver inte nu om den kritik och beskrivning utav samhället och dess förfall som är så viktig, jag menar gnäll i stil med ”det är kört för Sverige ändå”, ”lika bra att bara ge upp”, ”det leder inte till något, att sitta och skriva på facebook”, ”Svensken är för feg, han knyter bara näven i fickan”. Visst, den sistnämnda meningen är förvisso ganska sann, så fungerar de flesta, tyvärr. Men det blir heller inte bättre av att vi i våran tur gnäller över det. Visa istället vägen. Gå först du, gör du rätt så kanske fler kommer följa dig.

Något vi behöver mer än någonsin, vi som är en löst sammansatt grupp, vi som själva ofta kallar oss ”Sverigevänner”, vi som blir (orätt) kallade ”rasister” både utav vissa politiker, i media och t.o.m utav trångsynta vänner och släktingar är optimism och framåtanda. Vi är ibland rätt så dåliga på att stötta varandra, istället smittar vi av våran pessimism och mörka tankar på varann.

Även jag har gjort så. Mer än en gång, så det här är lika mycket en uppmaning till mig själv som till er.

Vi måste bestämma oss, ska vi kämpa för vårat land? Ska vi kämpa för våra västerländska civilisation? Ska vi kämpa för kvinnors rättigheter och människovärde? Ska vi kämpa för att behålla ett sekulärt samhälle?

Alternativet? Att ge upp. Det är alternativet. Hur blir det då? Om vi skulle ge upp? Det behövs inte speciellt mycket fantasi för att tänka sig hur det skulle sluta.

Visst kan man flytta till ett annat land. Jag förstår dom som så gör. Men det är inte för alla. Det är inte heller läge att fly tycker jag, så jävla långt har det inte gått. Än.

Vi måste nog inse att vi faktiskt utgör en betydande kraft i samhället. Vi borde sträcka på ryggen allesamman och inse att vi faktiskt påverkat och påverkar en hel del. Vi är en kraft att räkna med, vi är en motkraft. Vi är många och vi är starka. Tillsammans.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Fortsätt att skriva och upplysa dina vänner på facebook, fortsätt att göra det du tycker att du är bra på. Om det är att skriva, gör det. Om det ”bara” är att dela vad andra skrivit i sociala medier gör det. Gör du inget? Börja då! Något kan alla göra. Sätt upp information på allmänna anslagstavlor. Gå med i Sverigedemokraterna kanske? Eller ett annat parti? (och påverka inifrån). Starta ett eget?Gå på en demonstration (Folkets Demonstration tex) Civil olydnad, säg upp TV-licensen. Använd fantasin. Skriv insändare till lokaltidningen, eller rikstäckande media för all del. Även om det inte publiceras så skapas ett tryck på dom som läser det ju fler som säger sin mening.

Jag gillar liknelse och metaforer. Jag vill likna Sverige med ett godståg som skall bromsas då det är på väg åt fel håll. Det stannar inte direkt, det är tungt, mycket tungt och rullar flera kilometer innan det stannar. Men till slut stannar det, bara bromsen ligger kvar på. Sen återstår att backa det och ta av på rätt spår igen.

Så sluta nu tänka att det är kört. Det är det inte. Våra antagonister vill förstås att vi tänker så…ska vi ge dom det? Har dom förtjänat det? Att vi ger upp?

I helvete dom har!

Spjärna emot! Hälarna i backen! Tillsammans ska vi greja det, tillsammans ska vi stoppa vansinnet. Tillsammans kan vi se till att komma på rätt spår igen!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s