Pride.

I ett nyhetsinslag som jag såg igår visade de Löfvén, vår statsminister. Han gick i Pridetåget. De visade även någon annan politiker, minns inte vem nu…

Jag är måhända lite ute på ”domäner” nu som jag i ärlighetens namn inte är speciellt insatt i, eller så väldigt intresserad. Av samma anledning och på samma sätt som jag inte är intresserad av vilken sorts mat som främmande människor föredrar, eller vad de helst ser på TV.  Jag tycker att en människas sexuella läggning är en privatsak.

För några år sedan såg jag på denna festivalen som en freakshow, det ska jag erkänna. Jag såg inte riktigt vitsen med att överhuvudtaget ha en liknande tillställning. Sedan dess har mycket hänt, i Sverige, i världen och även med mig själv. Man ändrar åsikt ibland och känner att man når inikt i vissa frågor.

Så tillbaka där jag började, inte nog med att jag fick det tveksamma nöjet att i rörliga bilder skåda vår statsminister, han öppnade munnen också för att tala. Det brukar aldrig eller sällan komma ut något vettigt ur den munnen, jag hörde inte frågan exakt eller svaret för att det var ett sådant ståhej runtikring. Jag förstod bara att det handlade om invandringen och att det nu fanns en risk enligt frågeställaren, reportern att HBTQ personer skulle få det svårare att få asyl med de nya reglerna. Samma fråga fokuserade en annan politiker på som blev intervjuad som snabbast.

De (pk-folket, etablissemanget, politiker och journalister) hävdar så fort frågan behandlas (HBTQ-relaterade frågor) utav någon Sverigevänlig, t.e.x. av en Sverigedemokrat att det bara är s.k. ”pinkwashing”. Att det är för att få över HBTQ folk och deras ”supportrar” på ”vår” sida i debatten, denna insinuation bygger också på att vi då spelar falskt på något sätt och att vi inte alls stöder HBTQ folk och deras ”sak”.

Jag håller inte alls med om detta. Det är bullshit. ”pinkwash” är ett ord de (pk-eliten) hittat på för att misskreditera de krafter som de inte gillar och försöka hindra dem från att få stöd från HBTQ folk.

Om man tar denna fråga då, som reportrarna fokuserade på i gårdagens nyhetssändning. De som borde vara allra oroligast utav den slags invandring som vi såg förra året (och som i mindre skala försigått i decennier och alltjämt fortsätter) är kanske just HBTQ människor. De allra flesta av de som kommer hit lever med en djupt rotad tro att homosexualitet och sexuella avvikelser är ett brott mot deras gud, att detta brott är en synd som borde straffas hårt. Till och med att det borde vara dödsstraff. Titta bara på vad de gör i Syrien med homosexuella, de kastar dem ifrån höga byggnader. Nu är detta IS, det vet jag. Men de har dödsstraff i andra länder med för homosexualitet, alla muslimska. I Saudi, Iran, Yemen, Sudan, Mauretanien och i delar av Nigeria och Somalia riskerar du dödsstraff pga din läggning.(säkerligen riskerar du även ditt liv i flertalet andra muslimska länder som har lokala sharia-domstolar, t.e.x Afghanistan, Oman eller Libyen eller vilket annat arabiskt, muslimskt land som helst skulle jag tippa på att du riskerar stening av en arg pöbel om din läggning som homo skulle upptäckas. Detta är dock ”bara” en gissning…)

Jag tvivlar starkt på att speciellt många HBTQ personer som kommer hit och söker asyl får avslag om de är ifrån länder där de riskerar straff pga sin läggning. Däremot finns risken att om man per automatik skulle ge alla med avvikande läggning permanent uppehälle, eller asyl så skulle det självfallet utnyttjas fel. Personer skulle förstås kunna hävda att de är homosexuella, jaha jag har visst en fru och femton barn då får jag väl vara bisexuell då. Hur svårt kan det vara? Vi har redan sett hur det går när man ger frikostigare regler för utvalda grupper (viss ålder eller viss härkomst), plötsligt var väldigt många araber från Syrien och/eller så var de under 18.

Nej, kampen för alla människors lika värde och samma rättigheter, oavsett läggning ska inte domineras eller bli kapad av vare sig invandringskritiker eller av massinvandringsextremister. Frågan om deras rättigheter är en fråga om allas vår rättighet. Rätten att få vara den man föddes till, eller helt enkelt att vara den man väljer att vara. Som jag ser det gagnar det oss (invandringskritiker) att frågan kommer upp på dagordningen lite extra åtminstone en av årets veckor.

Där paraden behövs allra mest är ute i förorterna. Något som Sverigevännen Jan Sjunnesson har tagit fasta på med initiativet ”pride järva”. Ett initiativ som när det synts i media har belysts från motdemonstranternas synvinkel. Det är bra. Initiativ som detta visar med all önskvärd tydlighet vilka det är som inte bryr sig ett skvatt om människors rättigheter. Vänsterextremisterna och pk-isterna.

Heder åt dom som deltar i denna alternativa prideparad vid sidan om. De som deltar i denna är dom som förtjänar dess namn, Pride. Dom kan vara stolta och sträcka på ryggen, det är dom som är modiga. Det är där den behövs som mest, i förorterna, där de mänskliga rättigheterna inte har samma mening och innebörd som i ”innerstan”. Det är där frågan behöver luftas. Det är där värderingarna som är unkna finns. Där bor de riktiga ”trollen”, ut med dom i ljuset!

[Pride kan även ha betydelsen ”flock”]

Förberedelser.

Jag har möblerat om litegranna här på min blogg idag. Bland annat så har jag lagt till en ny kategori i min länklista, längst ned här till höger (sidopanelen) så finner ni kategorin ”Förberedelser & Överlevnad”.

En kategori med ämnen som jag länge funnit intressanta. Tyvärr tror jag att kunskaperna som ryms där blir mer och mer aktuella och att tillgodogöra sig information kring ”förberedelser”, det som kallas ”prepping” kan bli en fråga om att vara eller icke vara. Utan att försöka låta som en domedagsprofet…men som man säger på ren engelska: better safe than sorry.

Mina ambitioner (en av dom iaf) med denna blogg är/har varit att på något litet sätt försöka att dra mitt lilla strå till stacken i försöken att påverka samhället till det bättre. Det är något bra. Det är inget fel i det. Men som det känns så finns chansen att jag och andra som vill att Sverige skall återgå till att bli ett tryggt land som det var när vi växte upp (eller t.o.m som det var när våra föräldrar växte upp) misslyckas. Man vinner inget på att vara naiv. Bevisen för det är i dagarna uppenbara.

Det är åtminstone en lång väg tillbaka (om en väg ”tillbaka” ens är möjlig) Den kommer att bli krokig vilken riktning den än tar. Starka är de krafter ännu som vill att vi alla skall fortsätta sticka huvudet i sanden och inte låtsas om de stora problemen. Dom vill inte att den stora massan, folket, ska få en objektiv information kring orsakerna bakom de ökade problemen. Budskap (mantran) som ”Sverige har aldrig varit tryggare”, ”det är ett mans-problem inte en fråga om kulturskillnader” hamras in medvetet utav mainstream media med ett hopp om att det skall få folk att ”sitta stilla i båten”…..alltmedans vi andra hävdar att isberget närmar sig, att det är enormt mycket större under vattenytan än den bit vi ser sticka upp. Att vi är på väg mot det i full fart och måste byta kurs, eller åtminstone bromsa kraftigt, helst slå i backen med full kraft. Vissa hävdar att vi redan krockat och att båten tar in vatten för fullt, att det inte hjälper hur mycket vi än vill att länspumparna ska klara av det…

…folk vet inte vad de ska tro. För att säga sig veta något, det är jävligt svårt. Med en media som desinformerar folket och som själva hävdar att det är andra som står för desinformationen. Till syvende och sist blir det en fråga om att vi alla, var och en själva får bedömma vem/vilka man skall lita på…

…jag vet vad jag tror. Jag vet vem jag litar mest på. Mig själv. Mitt eget omdöme…

…och det säger mig att det är en jävligt god idé att fylla förråden. Att vara förberedd på sämre tider. Hur illa det blir, det vet ingen. Att det kan gå käpprätt åt helvete, det är fler och fler samstämmiga om.

Självständighet vs. hjärntvätt.

Barn är oskyldiga. Barn har ingen skuld till hur situationen är i Sverige, eller någon annanstans för den delen. Barn är för den skull inte helt dumma i huvudet. En del barns föräldrar är dumma i huvudet….men inte alla.

Det har hänt att något av barnen kommit hem från skolan och berättat vad fröken sagt om Jimmie Åkesson, eller om Sverigedemokraterna. Att de är onda och att de är rasister. Det har hänt att en färgad klasskamrat på fullt allvar sagt att ”hoppas verkligen inte att Sverigedemokraterna vinner för då kommer de att sätta alla utlänningar och färgade som mig och min familj i koncetrationsläger”. Tror föräldrarna på detta? Det är inte omöjligt att man som utlänning får det intrycket om man bara läser och hör på de vanliga reguljära nyheterna. Om de dessutom tittar på ”lilla aktuellt” kanske tillsammans med sina barn, ja då förstår jag. Där sker nämligen hjärntvätt deluxe. Ett avskyvärt program. Men en Svensk fröken, en utbildad lärare borde veta bättre.

Nyligen uttryckte sig en vän till ett av barnen såhär ”undrar varför människor solar på sommaren för att bli bruna när de samtidigt inte gillar folk som är bruna?”. Jag känner föräldrarna. De borde veta bättre än att låta sina barn gå runt och ha frågor som dessa i huvudet. Visst finns det folk som är rasister och som inte ”gillar bruna” men de är inte i majoritet. Det är inte det som debatten i samhället handlar om, det är inte migranternas hudfärg som är problemet. Det handlar om kulturella skillnader och det är även en samhällsekonomisk fråga… (och betydligt mer än så förstås tex. en jävla eskalering utav våldtäkter och gruppvåldtäkter , men återigen hudfärgen är inte en grej i Sverige 2016)

Jag vet inte hur vänsterorienterade (eller rättare sagt bara pk-människor) uppfostrar och talar med sina barn, men det verkar som att det ofta inte talas alls eller att det på något sätt hjärntvättas. De får även god hjälp i skolan och utav samhället i övrigt tex via barnprogrammen som väldigt ofta är politiska.

Själv vill jag gärna att mina barn ska tänka själva. Jag försöker så gott jag kan förklara att ”så här tycker jag därför att…”….”men det finns dom som ser det så här därför att de tycker istället att…” Jag vill inte att de ska tro eller tycka att alla som inte tycker som pappa är onda människor. Däremot har jag nästan känt mig tvungen att förklara att jag inte alls är en dålig eller ond människa för att jag röstade (och förmodligen kommer att göra igen nästa gång) på SD.

Nu till något positivt. Nästan en ”solskenshistoria” (fastän samtidigt en helt omärklig ”icke-historia”). En liten, liten anekdot bara…

Alla barn blir ju inte påtvingade saker som politik eller religion tex. av sina föräldrar. Igår var jag och handlade med mina barn, vi tittade efter snorklar och cykloper i leksakshyllan. In i affären kommer ett av allt att döma muslimskt par. Frun är täckt med slöja, mannen ser rätt bister ut som oftast är fallet. Jag ser att de kommer närmare mig och mina barn, jag vet att jag är på gränsen till hysteriskt fjantig måhända, men efter alla jävla terrordåd så blir man banne mig nojjig och mina barns säkerhet är inget som jag tar lätt på. Jag känner obehaget när de kommer allt närmare och tankarna snurrar lite granna..

Men så plötsligt dyker en tjej upp bredvid det muslimska paret som jag tydligen inte lagt märke till när hon kom in i affären. Hon är i tonåren, kanske 13-14 bast. Hon är något sminkad och bär ett svart plommonstop på huvudet med hår som går ner till axlarna, en tuff tjej, ser lite ut som en punkare. Klockren Svenska talar hon utan brytning. Detta verkar vara det muslimska parets dotter.

Jag blir så förvånad, men samtidigt så innerligt glad. Glad för att föräldrarna inte tvingat på sin dotter en hårtäckande huvudduk. Glad för att de trots sin egen (förmodar jag) religiösa övertygelse låter flickan, sin dotter, välja sin egen väg. Jag kanske drar för många växlar av det jag såg. Jag kanske har fel. Det kanske inte var deras dotter. Jag vet ju faktiskt inte säkert…men, men.

Jag blev glad och det ingav mig en gnutta hopp. Jag tänker fortsätta att tro att det var deras dotter för att det gör mig glad.

Skilda världar…

Efter att denna morgon ha ögnat igenom olika nyhetskällor på nätet så fick jag snabbt inspiration att skriva ned mina reflektioner över dessa. Idén har funnits ett längre tag men idag blev det extremt tydligt, t.o.m. övertydligt att det ligger en stor portion sanning i det jag nu vill skriva om.

Läser man i Aftonbladet eller liknande, d.v.s. gammal etablerad media så står det inte alls mycket om all djävulskap som faktiskt sker. Det som drabbar och riskerar drabba dig och mig, vanligt folk. Inte bara det extrema, dödliga terrorvåldet utan även rapporteringen kring alla våldtäkter och gruppvåldtäkter och inte minst alla fall av våld och misshandel. Man får känslan av att det mesta tuffar på ”som vanligt”.

Sedan läser man i det som numera oftast går under samlingsnamnet ”alternativmedia”. Där låter det som om ett krig inte bara står för dörren utan att det liksom redan brutit ut nästan… Där skrivs det om alla dessa terrordåd, där berättas om alla våldtäkter och gruppvåldtäkter som verkligen har blivit vardagsmat.

Alla dessa jävla våldtäkter.

Detta är något som verkligen riskerar att drabba dig och mig. Långt större risk att någon eller några inom bekantskapskretsen eller närområdet ska råka ut för detta vidriga våld (än att bli knivmördad eller sprängd i luften)….om man ska tro det som skrivs. När man sedan läser både lite här och där att polisen ”inte ville att detta skulle komma ut”, då lägger i alla fall jag ihop ett och ett och misstänker att det man läser om, det som rapporteras kanske bara är en bråkdel av allt skit som sker.

Är det fler än jag som har en stark känsla av att något slags direktiv gått ut till medierna såväl som inom polisen att lägga locket på? Att det ska tystas mer än vanligt nu p.g.a. att detta eskalerat något oerhört mycket i sommar. Att det verkligen är utom all kontroll snart?

Jag kan ha fel. Eller så har jag rätt. Eller så ligger sanningen någonstans mitt emellan som så ofta är fallet. Jag vet ju faktiskt inte…

…men känslan jag har, den är stark. Någon slags ”organiserad” eller ”orkestrerad” mörkläggning är det. För även om man får känslan av att dessa nyheter (mainstream vs. alternativa) kommer från två olika världar eller kanske tidsepoker så är detta inte fallet.

Vi lever inte i skilda världar.

Det är en illusion.

Vem/vilka är illusionisterna?

[Om vi antar att alternativmedierna har rätt och att extremt många våldtäkter och gruppvåldtäkter begås av utlänningar och att offren nästan uteslutande är Svenskor är det inte då läge att klassa detta slaget av våld som regelrätta krigshandlingar snart. Vi (västvärlden) är ju i krig emot daesh eller is heter det ju, ett väldigt vanligt vapen i krig är ju faktiskt våldtäkt. Så har det alltid varit i alla krig överallt. Alltid. No exeptions. Jag lägger ihop ett och ett nu och jag får det till två….jag kan ju ha fel.]

En liten lektion.

Såhär såg ett inlägg ut som jag postade på fb igår:

[”Slopa rätten till anhöriginvandring för alla, omedelbart. Avskaffa alla välfärdsförmåner för ”papperslösa” och för dem som illegalt kvarhåller sig i Sverige. Inför ålderskontroller omedelbart. Utvisa alla med ”terrorist-sympatier”, ge SÄPO i uppgift att hitta dessa så fort som möjligt. Skärp straffen på våldtäkter och gör det obligatoriskt med utvisning av utländska gärningsmän efter avtjänat straff vid dessa brott utan chans att återvända. Ta dna prov på samtliga som kommer in och har kommit in. Gör det möjligt att häva medborgarskap vid vissa brott. Gör man så som jag skrivit här ovan så har man påbörjat en väg tillbaks till ett hållbart och bra samhälle…….gör man det inte, ja, då är jag rädd att helvetet på jorden närmar sig med stormsteg.]

Jag postade det på samtliga åtta riksdagspartiers fb-sidor samt i flertalet grupper. I en av grupperna har det hittills fått 187 gilla tryckningar och 42 st delningar. Ganska bra alltså. Många kommentarer också, varav ca 99% av dem i denna gruppen inte helt oväntat var positiva sådana.

Ett ställe där kommentarerna inte var helt positiva var på Vänsterpartiets fb-sida. Jag blir besylld för att ljuga, att vara ett ”troll”, att jag är SD-svans och att det är jag som står för problemen i samhället, det gamla vanliga, att jag är rasist och fascist mm.

Det blir fort tröttsamt att läsa alla hatiska kommentarer. Man får inte ta åt sig såklart. Det gör jag heller inte, jag har förståelsen att dessa människor har en helt annan bild av verkligheten. Jag har också insikten att förstå att dessa människor inte låter sig övertygas av något så ”banalt” och ”trivialt” som fakta och /eller statistik.

Ändå gör jag just det. Jag postar länkar som hänvisar till fakta och statisktik. Jag behåller även en god ton. Det är nämligen inte dessa människor som jag försöker övertyga. Det går inte. Jag vill heller inte ens vara på samma ”sida” som flertalet av dessa missanpassade individer. Det är dom som sitter på ”bänken” som jag försöker nå, det är alla de som bara läser utan att vara med och diskutera som det finns en chans att få att se saker på ett annat sätt. De som är otrevliga mot mig gör sig själva och sin egen sak en otjänst (och hjälper endast till att få över sympatierna för mig och ”min sak”).

Detta vill jag att Ni som läser tar till Er. Håll alltid en god ton när du diskuterar politik. Även om det blir fula påhopp på dig som person. Tänk; ”som vattnet på en gås”. Tänk på hur diskusionen ser ut för den som bara betraktar den utifrån. Undvik barnsliga påhopp och personangrepp, klarar du inte av detta så ska du hålla dig till grupper där alla bara håller med. Punkt.

Så där ja, detta var alltså en liten lektion det, i debatt-konst. Vi har massor att vinna på att följa denna enkla regel: Var alltid trevlig! (Det finns nog heller inget som retar gallfeber på en motståndare så mycket som när han/hon inte lyckas reta upp sin antagonist, enjoy.)

[inlägget jag refererar till och kopierade in högst upp skrev jag mot bakgrund av att våldsbrottsligheten och speciellt det riktat mot kvinnor (våldtäkter och gruppvåldtäkter) har skjutit i höjden sedan massinvandringen till Sverige och Europa samt mot bakgrund av att denna håller på att urholka våran välfärd. Detta är stora problem och större blir dom för var dag som går när våra politiker blundar för orsakerna. Mina lösningar kan tyckas väl hårda eller till och med extrema, men det är ju precis det som krävs när problemen blivit just det. Extrema….tyvärr.]

Besinning.

Här om kvällen läste jag om terrordådet i München….det stod att man misstänkte att det var kopplat till högerextremism, bl.a. p.g.a. datumet, årsdagen av utöya massakern. Dagen efter kunde jag andas ut, det var tack och lov inte ett dåd av ”högerextremister”. Inte för att det spelar någon som helst roll för de döda och lemlästade vad gärningsmannen hade för agenda, men roll spelar det förstås på andra sätt. Tänk dig själv rubrikerna, tänk dig mediernas frosseri och skadeglädje….jag ber om att få slippa detta. Jag bävar för liknande scener och rubriker. (självklart även för offrens skull, alla terrordåd är vidriga och slår blint. Alla former av brutalt våld mot civila och oskyldiga är naturligtvis förkastligt och förhatligt oavsett avsändare.)

Det är dock inte helt otänkbart att något händer snart. Det finns grupperingar som vill att saker och ting ska eskalera. Att det skall bli våldsamt. Dessa grupperingar finns på båda sidor och på fler än två. Vi har extrem höger, vi har extrem vänster och vi har extrema islamister.

Vilka har då att vinna på att det urartar? Just det. Motståndarna.

Oavsett gärningsmännens/mannens/kvinnans ID så har endast den andra sidan, den motsatta, att vinna på att terrordåd och våldsdåd utföres. Alltid. Det finns inga vinnare i detta ”spel”. Verkligen inte. Det finns endast förlorare.(visst, rent matematiskt så kanske sossarna i Norge fick fler röster pga det hemska på Utöya och visst fick/får Front National i Frankrike fler röster för varje terrorattack som sker i Frankrike. Men rent mänskligt, skall vi verkligen tala om vinster här? Är det etiskt förvarbart? Mitt svar: Nej! Aldrig! Vi vanliga tänkande och kännande människor får aldrig ge terrorister rätt eller ens ge dom en poäng för endast då har de vunnit, då rättfärdigar vi ju deras vidriga dåd. Vi blir då medskyldiga.)

Allt vi har att göra nu är att bida vår tid. Att ”jobba på” som vanligt. Att fortsätta sprida information. Den sida vi (jag) kan sägas företräda, den som vill ha en kraftigt minskad invandring och som ser det nödvändiga med en stor repatriering. Vi som ser faran i islamiseringen, vi kommer att få rätt. Helt enkelt för att all fakta och alla siffror visar på att vi har just det. Rätt.

Rent ekonomiskt så kommer detta bli totalt omöjligt att dölja. Konsekvenserna kommer att hinna i fatt verkligheten även för ”löfvenisterna” och ”arnstad-isterna”. Jag är verkligen inte avundsjuk på dem. Verkligheten har hunnit ikapp dem även på andra håll, de är t.o.m ifrånsprungna flera ggr om. Ta bara det här med alla våldtäkter. Sanningen har läckt ut. Alla vet att gruppvåldtäkter och ”taharrush” liknande företeelser inte är något inhemskt.

Det tråkiga och hemska är att även vi andra, vi oskyldiga får leva med följderna av idiotiska beslut. Vi får leva under överskådlig tid med följderna av Reinfelds överrenskommelse med Miljöpartiet. Vi blir också drabbade av att vården går på knäna, att skolorna blir sämre på alla upptänkliga vis, att man inte kan gå trygg, att skatterna ökar och att pensionerna och pensionsprognosen minskar för varje år. Med mer, med mer…

…fördelen är att vi är förberedda. Vi är åtminstone mentalt förberedda på detta. Vi vet vad allt detta kan innebära och den som är smart ser till att vidtaga nödvändiga åtgärder. De som lever i förnekelse är också de som kommer att få det svårast när skiten når fläkten. När allt krackellerar så att säga…

…för brista kommer det att göra. Var då nöjda med att vi/ni har insikt. Se till att förbereda dig på svårigheter (läs: tänk dig domedagsscenarion, tänk ”american preppers”, bättre att förekomma än förekommas som det heter). I bästa fall har jag/vi fel, i det fallet så klarar vi oss lindrigt undan, i värsta fall får jag/vi rätt och då klarar vi oss åtminstone bättre än den aningslöse…

Keep calm and carry on!

[Det finns dom som fnyser åt vad de kallar för ”tangentbordskrigare”. D.v.s. de som liksom jag främst använder sig av ord , skrivna sådana företrädelsevis. Senast igår fick jag ett ”påhopp” från en person på facebook som menade att jag endast hade en stor och glappande käft. Min fråga till Er som tycker så är då: Vad annat har vi för val? Vad är alternativet? Antingen försöker man så länge det bara går att förändra på demokratisk väg, alltså med hjälp av ord och skulle det skita sig så vill åtminstone inte jag vara på den sidan som tar till våld som metod. Jag vet att saker kan hända, jag vet att det i förlängningen t.o.m. kan eskalera till inbördeskrig, ja även i Sverige. Självklart så fattar jag det. Men jag välkommnar det inte och jag hoppas inte på det. Jag vill ha en fredlig, sansad och bra lösning på våra problem. Om jag inte ville det så skulle jag göra annat än att skriva. Ett tips till alla som är otåliga och vill att ”något ska hända”,  tänk ett steg till innan du ber om eller hoppas på för mycket….Hjälp till att sprida information och att organisera vettiga saker istället för att kritisera ”tangentbordskrigare”. Själv hoppas jag innerligt att ”striden” kommer att vinnas av just tangentbordskrigare. Med ord.]

Lösningen är enkel!

Det är banne mig dags nu att vi, folket av Sverige börjar ställa krav på politikerna. Vi måste sätta press på dem om vi vill ha (få tillbaka) ett tryggt samhälle. Förresten, kraven kan utökas till att inte bara gälla Sverige, problemen finns och är utbredda i hela Europa. Vi, Europas folk måste ställa dessa krav på våra politiker. (oavsett vad man tycker om EU. Själv tycker jag att vi kan avveckla kolossen EU om de inte lyckas med att enas om följande punkter).

*1 Sluta bomba och kriga i mellanöstern, låt dom ha sitt eget ”paradis” där nere.
*2 Sätt upp en stor jävla mur runt Europa och släpp inte in någon. (vi kan istället lägga pengar på hjälp på plats, vars behov skulle minska i och med avslutade krig (se * 1.)
*3 Lotsa tillbaks båtarna till den sida av medelhavet de kom ifrån.
*4 Skicka ut alla utländska våldtäktsmän och alla terrorister (islamister och även sympatisörer…alla) oavsett vilket land de kommer ifrån, no pardon.

Voilà! Lots of problems solved. Det skulle gå, det skulle kosta mindre i både människoliv räknat, i mänskligt lidande räknat och räknat i pengar än att fortsätta som idag. det behövs endast politisk insikt och vilja.

Om denna oanspråkliga lilla lista skulle följas till punkt och pricka så råder ingen som helst tvekan om att snart nog skulle alla kvarstående samhällsproblem vara småpotatis. En invändning skulle kunna vara av slaget ”men hur bygger man en mur i egeiska havet då?”. På liknande invändningar kan jag bara svara att människans uppfinningsrikedom och förmåga till problemlösning är inte att underskatta. Allt går, en mur måste inte bestå av betong, det kan också tänkas bestå av minor, patrullbåtar, radarövervakning med insatsberedd militär…etc.

De fyra punkterna här ovanför tar jag ingen copyright på utan de är fria för var och en att kopiera, dela och sprida på bästa sätt. Skicka in dem till våra politiker, berätta för dom att vi kräver detta. Starta namninsamlingar, gör något. Det måste gå! Vi måste försöka!

Som jag ser på det så är denna lista tämligen okontroversiell. Den kan inte anklagas för ”rasism” eller dylikt (ok, Arnstad skulle hitta rasism i den, men förmodligen blev han rätt ensam). Den är tvärpolitisk, d.v.s. oavsett vilket parti man röstar på så skulle man kunna stödja den. Att gå med på dessa krav är endast sunt förnuft som jag ser det. Om den presenterades oförvanskad så är jag helt övertygad om att de allra flesta människor skulle skriva under på den.

Hur mycket mera blod måste rinna längs Europas gator?

När räcker det?

När har vi fått nog?