Partilös?

Jag har den sista veckan inte hängt med speciellt mycket i nyhetsflödet i stort och allt ifrån Almedalen har jag högaktligen struntat i. Skönt har det varit.

Jag är så less på politik. Jag är så less på politiker.

Ändå…

Ändå kan jag inte släppa det helt. Jag kan inte. Det känns för viktigt. Jag är ju på det klara med att lilla jag inte kan påverka speciellt mycket om ens något. Så mycket självinsikt har man ju som den jordnära, lilla arbetarklass/knegare man är. Å andra sidan tänker jag stundom på ett citat som jag skall försöka återge, jag vet inte varifrån det ursprungligen kommer. Det lyder ungefär såhär; ”Det är bara den som är galen nog att han tror sig kunna förändra världen som faktiskt gör det”.

Riktigt så galen känner jag mig sällan…..men det finns ju faktiskt inget som hindrar mig eller någon annan att åtminstone försöka påverka. Jag tänker då och då på ordspråk och kloka citat, jag gillar sådant. T.ex. ”det om att dra sitt strå till stacken”, innebörden av det. Det är en till av drivkrafterna som får mig att skriva denna blogg, att på något sätt få känna att man faktiskt försöker förändra.

Ytterligare en sak som antagligen får mig att fortsätta är min tro på ett välkänt begrepp inom ämnet kaosforskning, begreppet heter ”fjärilseffekten”. Säkert har du läst någon gång vad denna teori vill säga, i annat fall tar jag mig friheten att vara lite lat och hänvisa till Wikipedia.

Så där ja, nu har jag berättat för Er och även konkretiserat för mig själv vad som får mig att skriva om de ämnen jag väljer.

Det drog iväg åt ett annat håll än vad som ursprungligen var tanken, denna text. Så är ofta fallet. Många som skriver kan nog hålla med om att det ofta blir på det viset.

Jag tänkte skriva en text om mitt missnöje med det parti som står mig närmast. Jag hade tänkt ge Sverigedemokraterna en del svidande kritik. Det behöver sägas och det behöver upprepas av alla oss som tror/tycker att de företräder oss, folket. Jag gillar inte att gnälla på ”mitt” lag eller att gnälla om småsaker, inte heller skall jag ta upp de ämnen där mina åsikter skiljer sig ifrån traditionella ”SD-värderingar”. Nåväl, här kommer det:

Jag och många med mig är besvikna på Sverigedemokraterna. Vi uppfattade partiet länge som ”vårat” parti. Själv betalar jag inte längre in medlemsavgiften, om jag någonsin går med igen återstår att se.

Det finns så mycket att skriva om anledningarna till detta. Vet inte vad jag skall börja med, det blir inte i rangordning.

Jo, jag kan börja med att kritisera SD för alla oskäliga och tveksamma uteslutningar som skett under årens lopp som beror på, ja, vad? Utåt har det hetat att det beror på sådant som något uttalande för si och så många år sedan. Att personen ifråga inte längre kan representera partiet pga att han/hon inte delar samma ”värdegrund” etc. Det låter precis som ord tagna ur Aftonbladet eller Expressen då de försöker svartmåla vilken Sverigedemokrat som helst. Partiet har gått för långt i sin nolltolerans mot rasism… eller handlar det bara om fula maktspel bakom kulisserna? Är jakten på påstådda rasister bara en bluff? Är det rentav så att partiet blir/blivit infiltrerade? Är SD numer endast en ”kontrollerad opposition”?

Jag fick upp ögonen i denna fråga på allvar när de helt odemokratiskt tog och klippte banden (sparkade ut) sitt eget ungdomsförbund för att de hade fräckheten att välja en ordförande som inte favoriserades utav partiledningen. Regelvidrigt och odemokratiskt.

En händelse närmare nutid är NATO omröstningen i riksdagen. Varför protesterade de inte tillsammans med V. Jag trodde att SD liksom jag var för alliansfrihet och neutralitet. Där får de säga vad de vill, av någon anledning svek dom oss i alla fall när det blev ”skarpt läge”.

En till sak, jag tycker att de har agerat alltför tamt och tyst och varit alltför lugna i sin hantering av migrationskrisen. De har inte på långt när använt den makt de faktiskt haft i egenskap av den enda förnuftiga rösten i sakens fråga. Nu får de skylla sig själva lite att frågan blivit stulen av ännu falskare krafter. Problemet är bara att detta drabbar oss. Det drabbar oss alla.

Vad jag efterfrågar är inte ett SD som går tillbaka till rasism på något vis om nu någon trodde det. Absolut inte. Vad jag vill är att partiet gör om och gör rätt i vissa frågor, att de slutar bete sig som våra antagonister. Att man inte dömer folk pga sitt förflutna. Att man ger ärliga och bra människor en andra chans och att det finns mer utrymme och takhöjd i partiet för viss differens i åsikter. Att man hedrar Demokratin. Att man står vid sina ord när det gäller. Att man visa mer jävlar anamma.

Jag vill nämligen ha ett parti att rösta på i nästa val.

Just nu är jag tveksam till om jag har det…

…rätta mig gärna om jag har fel.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s