En bra grund.

Varför är (nästan) alla barn så oartiga nuförtiden? Varför får de inte denna viktiga del i uppfostran hemma längre? Är det skolans uppgift att lära barnen hyfs? Har inte dagens föräldrar tid till att umgås med sina barn, är det därför som denna bit fattas i så stor utsträckning? Man känner inte sina barn, föräldrar märker inte ens att de saknar grundläggande hyfs och fason?

Man blir lätt irriterad på ouppfostrade barn som aldrig säger ”-Tack så mycket” eller ens ett litet försiktigare och enklare ”-Tack” någon enda gång. Vissa barn verkar överhuvudtaget inte ens känna till detta enkla och grundläggande ord eller hur/när det skall användas. Andra enkla ord som används allt mer sällan utav de yngre är ”förlåt” och ”ursäkta”. De ter sig nästintill gammalmodiga.

Det är självfallet missriktat att irritera sig på barnen. De rår ju inte för att de saknar hyfs. Jag manar till alla och envar att ta ansvar för att dessa ord återintroduceras för våra yngsta. Alla kan och bör engagera sig i detta. Var inte rädd för att be om ett ”-Tack” eller ännu hellre ”-Tack så mycket” i situationer då det är passande. Eller att snällt förklara att man kan säga ”-Ursäkta mig, vad sa ni?” istället för det fattiga och slarviga uttrycket ”-Va?”…..eller kanske ett ”-Förlåt, jag hörde inte, kan du upprepa?” eller till och med ett  ”-Förlåt, vad sa du?” är bättre än att gapa ”-Va?”.

Tänk efter nu. Om man inte lär sig detta grundläggande sociala ”verktyg”, att vara normalt artig, hur skall det gå för en i livet? Hur kommer samhället påverkas av att dessa koncept urvattnas och utarmas?

Skärpning. Speciellt alla föräldrar. Självklart har även skolan ett ansvar för detta. Det talas ju så mycket om ”värdegrund” i skolan men man skjuter över mål på något vis. Man hoppar ju över det viktigaste och mest grundläggande om man struntar i det ovan nämnda.

Vi behöver kanske inte återinföra betyg för uppförande….eller så kanske detta är vägen att gå? Jag tycker bara egentligen inte att det ska behövas.

Detta borde vara självklarheter.

Det är inte min mening att komma med en pekpinne eller att vara viktigpetter eller en ”bror duktig”, det är inte min mening att få någon att skämmas eller att få dåligt samvete. Detta ska ses som en ödmjuk vädjan till alla och envar, speciellt alla småbarnsföräldrar att reflektera över ett viktigt och bortglömt ämne. För våra barns skull. För framtida generationers skull. Jag är övertygad om att vi skulle få ett bättre framtida samhälle genom att sätta mer fokus på detta. Det tar inte mer tid, det är inte svårare än att lära ut något annat.

Det är (borde vara) grundläggande.

[Allt var inte bättre förr men detta var definintivt bättre, folk var generellt sett artigare. Japan sägs ha världens artigaste samhälle, de sägs också ha den lägsta våldsbrottsligheten. Finns det en korrelation där? Jag tror det. Det är i alla fall en av ”nycklarna” till ett bättre samhälle.]

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s