Antingen eller? Eller?…(finns något däremellan?)

Är det verkligen på så vis att hela samhället, hela Sverige håller på att åka käpprätt åt helvete? Att senaste årens massinvandring av människor från en annan civilisation är på väg att köra slut på alla resurser, att vi står vid ruinens brant? Denna uppfattning får man lätt genom att läsa enbart på s.k. ”alternativa medier”, ja, även denna, min egen blogg har ganska konsekvent vädrat denna oro. En oro som jag till stor del förvisso fortfarande känner. Men. Kanske är det inte helt konstruktivt att enbart skriva om det man är orolig för. Åtminstone inte om man inte har en lösning. (vilket jag själv i.o.f. har haft diverse förslag på, ett av problemen med dessa är att de inte skulle få tillräckligt med stöd för att kunna realiseras politiskt.)

Andra sidan av samhällsdebbatörerna är minst lika låsta och har en minst lika ”cementerad” syn på situationen vårat land befinner sig i. Enligt dom så finns överhuvudtaget inga som helst problem med att ha en totalt okontrollerad invandring. Man kan lika gärna riva alla gränser och släppa in alla och envar. Alla som kommer är det enligt dessa synd om. Alla som kommer hit skall behandlas som flyktingar och våra resurser, ja, dom får bara lov att räcka till. Man kan inte ens tala om resurser i dessa sammanhang, då sätter man pengar före människor hävdar de. Vidare så kan denna sida inte erkänna att det finns ett samband med en jättestor invandring av unga män från en kulturell och religiös civilisation med helt andra måttstockar och sociala regler och en aldrig tidigare skådad ”epidemi” av våldtäkter, gruppvåldtäkter och annat sexuellt våld. Många på denna sida av debatten kallar sig själva för ”feminister”. Ändå. Eller kanske just därför, så kan de för sitt liv inte se denna självklarhet. De verkar tycka att allt, alla problem i världen är direkt eller indirekt orsakade av medelålders vita män. Man måste åtminstone skylla på denna grupp om man vill ”vara med i gänget” så att säga.

Vad jag ville komma fram till är att dessa två sidor av samhällsdebatten dominerar totalt. De får också sitt syre och bränsle utav varandra. Allt är svart eller vitt. Inga gråskalor inte. Antingen är vi på väg käpprätt åt skogen eller så är allt frid och fröjd, inga som helst problem i Sverige inte och om det är det så är det enbart ”vita medelålders mäns” fel. Inga nyanser. Ingen sans.

Själv så erkänner jag att jag ganska fort ser problem och ”målar fan på väggen”. Kanske, kanske är man lite snabb ibland med att tycka, tänka och tro saker och ting. Kanske har man inte alltid hela bilden klar.

Jag personligen är övertygad om att ifall vi alla, då menar jag också alla oavsett vilken sida av debatten man står på så att säga kunde ta och överväga om det budskap man själv stöttar alltid är så bra och genomtänkt.

Är det klokt att stödja extremister och t.o.m. rena nazister bara för att de råkar se likadant på en del av samhällets problem som jag själv, trots att de har en helt annan agenda i slutändan?

Är det rätt väg att gå när man skyller på ”alla män” då gruppvåldtäkter och sexuellt våld bara accelererar i samhället. Eller måste man våga säga som det är? Kan man komma till rätta med problemen vi har genom att stoppa ned huvudet i sanden eller genom att slaviskt hålla fast i en politisk agenda, en ideologi som inte tillåter individuella tankar?

Jag vägrar se allt som antingen eller. Det är inte sunt. Det är absolut inte konstruktivt, ej heller är det speciellt intelligent.

Det finns färgskalor emellan det svarta och vita. Det finns även en gråskala.

[Med detta sagt vill jag bara slutligen framhålla vikten av att korrekt identifiera problemens art och framförallt orsak om de skall kunna få en lösning. För varje problem finns nämligen en (minst en) lösning.]

Sluta betala med kort!

[kanske, kanske har jag nu funnit ett ämne som kan attrahera alla, oavsett politisk hemvist. Det borde ligga i allas intresse åtminstone. Att icke bliva slav. (även om jag skrivit artikeln som sådan utifrån mitt eget perspektiv). Snälla människa, ta till dig av budskapet. Gör efterforskningar själv åtminstone. Det ligger verkligen i ALLAS intresse. Höger, mitten eller vänster kvittar i detta fall. Min enkla, anspråkslösa och uppriktiga uppmaning till alla människor, främst i detta land, hög som låg, svart som vit (eller brun för all del), alla, alla som vill väl, alla som har ”hjärtat på rätt ställe”, gör gemensam sak! Försvara våra kontanter! De är en garant för vår frihet.]

Dummaste…..jag vet inte om det är rätt ord. Kanske är det för hårt att säga så, men. Ändå. Det ligger nära till hands. Jag kan vara lite diplomatisk och säga lättlurade istället. Eller kanske naiva. Vi Svenskar alltså, som grupp, folk, nation…vad vi nu är. Eller vad man nu får kalla oss för. Även detta är en het potatis. Om jag säger att vi är ett folk så är det ju rasistiskt enligt den rådande konsensusen. Eller hur?

Det jag syftar på är inte enbart den allenarådande godhetsnarkomanin i fallet ”migrationspolitiken” och angränsande ämnen. Vad jag nu vill beklaga mig över är frågan om det ”kontantlösa samhället” och dess enormt och oproportionerligt stora framgångar just i vårat land.

Vi är unika där. Inget annat land har kommit lika långt vad gäller kontanternas avvecklande. Inget annat land i hela världen. Smaka på den. Detta är ingalunda något vi skall känna stolthet över. Rädsla och oro snarare. Detta är ännu ett av alla de ämnen där den lilla enskilda människan lurats att tro att hon är helt maktlös. Detta är fel. Men, det har blivit så, delvis (som mycket annat galet här i världen) p.g.a. att någon/några med enormt stor ekonomisk och politisk makt lyckats få oss medborgare att tro att detta är framtidens melodi. Ett ofrånkomligt steg i utvecklingen av samhället.

Visst. Man kan tycka att det är ålderdomligt på något vis att handla med kontanter. I ett drömsamhälle, den bästa av världar skulle det ju inte ens finnas något sådant som pengar kanske. Nu är vi inte riktigt där än. Eller hur?

Vilka är det som tjänar på att allt, precis allt du och jag och alla människor handlar registreras av datorer? (som oundvikligen är fallet i alla digitala transaktioner). Just det, makten. Eliten. Tror du att deras våta dröm är ett kontantlöst samhälle? You bet! Precis vad det är.

Är du verkligen så naiv och urbota dum att du tror att det kontantlösa samhället är något som tillkommit för att på något som helst sätt göra livet enklare eller bättre för den enskilda människan? För dig och för mig? O snälla lilla du, ta och tänk ett eller kanske t.o.m. två steg längre i sådana fall.

I ett framtida samhälle när alla kontanter är helt avskaffade så kommer givetvis varenda liten transaktion kunna beskattas. Det är detta som är tanken förstås. Detta är maktens och elitens våta dröm. Du kan överhuvudtaget inte köpa en endaste liten pinal privat utan att du får skatta för skiten. Allt, precis allt kommer att beskattas. Privat handel, obeskattad med ett anonymt kontantutbyte mellan två privatpersoner blir omöjligt. Du kommer inte ens komma ifrån skatt när du vill ge dina barn sin vecko- eller månadspeng.

Man har hört att system som t.e.x. ”swish” är svårt att spåra o.s.v. Detta mina vänner är inget annat än en ren och skär lögn. En falsk trygghet vi vaggas in i som ännu ett steg på vägen mot ett kontantlöst samhälle. Det första i världen. Självfallet infört i Sverige. Åt Svenskarna. Det mest naiva och lättlurade folket på denna jord.

Som folk (eller är det mer p.k. att säga ”grupp”?) så är vi troligtvis det mest lättmanipulerade kollektivet i världen. Man känner andra så som man känner sig själv heter det ju. I skenet av detta ordspråk så är det förstås en slags komplimang på det kollektiva planet. Men, jag vill bestämt höja ett varningens finger. Låt er inte luras.

Jag har bara skrapat på ytan av ett enstaka exempel av allt vad det kommer att innebära att få ett samhälle helt befriat från kontanter. Mitt råd är att läsaren fördjupar sig på egen hand. Otaliga bliva konsekvenserna då detta är infört, och när det väl är gjort, ja, då kan du fetglömma att en väg tillbaka finnes.

Idag, fredagen den 21 oktober hade Fria tider en bra artikel om detta. Tyvärr var den en del av deras plusinnehåll. Ett felsteg enligt mig. Alla och envar borde upplysas om denna fara, plusmedlem eller ej. Nåväl, informationen finnes på flera håll. Jag har själv tidigare skrivit om detta här. Nu skall jag som brukligt börja i rätt ände och vara ett gott föredöme. Jag skall hädanefter ENBART handla med kontanter i de dagliga inköpen av förbrukningsvaror. Hur svårt kan det vara egentligen? Smidigt är det med kort, men är det värt priset av våran frihet?

Min uppmaning: stöd ej detta djävulskap! Börja använda kontanter. Ta ett steg tillbaka. Det är värt varenda sekund extra som det må ta!

-Läs på! Ta reda på vad det kan komma att innebära.

Min analys blev: i slutändan kan ett kontantlöst samhälle innebära ett första steg mot en totalt förslavad mänsklighet. Detta är förstås ett ”worst case scenario”, men ändå. Skall det kvävas i sin linda så är det här och NU!

Ondskans allierade.

I dagarna så har en viss liten rörelse gjort lite extra väsen utav sig, jag skriver nu inte om de av media så förhatliga ”nazisterna” eller ”rasisterna”. Jag vill här istället skriva några rader om deras (största?) antagonister, de s.k. ”feministerna”. Speciellt de som säger sig tillhöra det löjeväckande lilla extremistpartiet F!.

För en sådär hundra år sedan, kring tiden då feminism som politisk rörelse började göra sig hörda på allvar med berättigade krav på viktiga saker som rösträtt och för att få bli myndighetsförklarade etc. Då, på den tiden råder ingen tvekan om att denna rörelse verkligen behövdes. Vi har dem att tacka för mycket vi idag anser vara alldeles självklara mänskliga rättigheter. På senare tid kom kvinnosakskampen att handla om rätten till lika löner och lika villkor. Inget fel i det heller. Det stöder jag helhjärtat. Sedan dess, när mycket hänt även om en del fortfarande går/gått lite segt med lönerna kanske så har det kommit att handla om smått knasiga saker som kvoteringar. Att det bara ska vara ett visst antal (hälften?) kvinnor med i företagsledningar, i regeringen, ministerposter, you name it. Det har liksom blivit viktigare att varannan är av ”rätt” kön än att det blir rätt person på rätt plats. Ett konstigt tänk tycker jag.

Nåväl, även här så har man väl kommit rätt så långt. Det återstår inte så mycket att göra för våra dagars feminister. Eller?

Sverige innehar enligt många källor en föga avundsvärd plats på en internationell lista över länder med flest antal våldtäkter per capita. Detta sedan några år tillbaka. Vi ligger tvåa. Av alla länder i hela världen. Detta bekymrar sig icke våra feminister något över. Orsaken till att de är så oerhört tysta angående detta minst sagt beklämmande faktum då?

Det skall jag ta och berätta i klartext här.

Det beror på att de är starkt allierade med vänsterextrema krafter och dessa i sin tur är allierade med islamister. Tror du mig inte? Ett förslag då är att googla på tex ”vänstern och islamism”. Där finner du en hel del intressant. Sedan kan den vetgirige ta och googla lite på ”feminism och islamism” så finns ytterligare information att fördjupa sig i. Inte minst på engelskspråkiga sidor. Det finns alltså starka kopplingar mellan dessa ideologier feminism-socialism-islamism….och ”anti-rasism”. De drar nytta av och utnyttjar både varandra och mindre nogräknade, godtrogna ”do-gooders”.

För mig så är detta en tankevurpa. En totalt osannolik företeelse. Att feministerna går islamisternas ärende. Det borde vara ungefär lika osannolikt som att judar skulle propagera för nationalsocialism (nazism).

Nej, våra ”kära” feminister är idag inte intresserade av att Sverige har blivit ett våldtäkternas och gruppvåldtäkternas förlovade land. De är endast intresserade av att mörka orsakerna till att vi är där. Att skylla detta på ”män” i allmännhet snarare än att påvisa det uppenbara sambandet av en skenande migration av unga män från länder med en kvinnoföraktande kultur. Detta beror enligt mig på att deras rörelse är totalt infiltrerad och sammanväxt med helt andra krafter än vad som borde vara i deras (kvinnors) intresse.

Dessa mörka krafter verkar av allt att döma vara desamma som dominerar samtliga stora och etablerade medieredaktioner av idag. Många utav dem ser det inte själva. De tror att de står på ”den goda sidan”. Men de har blivit en ondskans allians.

En enda fråga.

En enda liten fråga bara till alla godhetsapostlar, ”feminister” (som inte är några riktiga feminister utan oftast bara rabiata könsförvirrade antinazister med identitetsproblem) och alla andra förespråkare av ”mångkultur” och massinvandring (hela det politiskt korrekta etablissemanget med andra ord):

-Varför kräver ni att Sverige och alla andra västländer ska ha en extremt liberal syn på religionsfrihet, där muslimer fritt ska få bygga moskéer, utöva halalslakt (utan protester från djurens vänner), förtrycka kvinnor medelst täckande klädsel, ha religiösa skolor och fritt få könsstympa unga flickor och pojkar medans inte ett enda muslimskt och islamistiskt styrt land på denna jord har minsta utrymme för någon annan religion än islam?

-Varför?

-Hur kan ni kräva detta?

Alliansröst=Socialiströst?

[jag var nog för snäll nu som satte ett frågetecken i rubriken…]

Tvivlets frö, så hette min näst senaste artikel. En text som av förklarliga skäl totaldissade en röst på C (centerpartiet).

Nu kom så en anledning att dissa eventuella röster på ännu ett s.k. ”alliansparti”. Denna gång gäller det L (liberalerna). Jan Björklund, deras partiledare har nämligen aviserat att han kan tänka sig att bli med att bilda regering tillsammans med S (socialdemokraterna) om de har den tvivelaktiga smaken att låta honom vara med. Honom skriver jag, jag tror nämligen inte att han tillfrågat sina eventuella väljare vad de har att säga om saken.

Makt korumperar. Detta är ett skolboksexemplar av vad man menar med detta uttryck. Har jag fel?

Min (oproffessionella, men ändock) gissning (och förhoppning….ska tilläggas) är att både S och L förlorar röster på detta. Vad har de gemensamt? Eller en sundare fråga: -Vad har deras väljare gemensamt? Vad?

Ska alla övriga partier kunna samlas under ett parasoll med en enda gemensam nämnare? Att hålla SD utanför all politisk makt med alla tillgängliga medel? Är detta bättre än att vara vuxen sin uppgift, att föra en politik som är bra för Sverige. Är det viktigare att SD hålls stången än att vårat land kommer på rätt köl?

Det var ju detta usla tänkande som en gång förde Sverige in på en politik som tog oss dit vi nu hamnat. På en föga avundsvärd plats. Detta är inte en slump, eller ett ödets nyck, eller hur omvärlden ser ut. Att vi hamnat där vi är idag är till största delen enbart pga att vi haft politiker vid makten som tänkt väldigt kortsiktigt och absolut icke haft sitt lands bästa för sina ögon… (eller sitt lands befolkning, sina uppdragsgivare). Man har haft sandlådeperspektiv. Man har till varje pris velat stänga ute SD. Detta har begränsat beslut och handlingar och legat till grund för en väldigt ohälsosam politik.

Är det så de resonerar, våra herrar politikerna, då har jag bara en sak att säga.

-Ur led är tiden!

Summa summarum kära alliansväljare (eller potentiella sådana skall sägas), en röst på alliansen äro en röst på Löfvén, vår ”kära” diktator.

Ett enda tänkbart alternativ återstår nu. SD.

Face the facts.

[OK, jag skall vara helt ärlig och (än en gång) ge lite ”creds” till KD för att de (-ras ledning) opponerar sig en gnutta emot Björklunds tilltag. M däremot, är förvånansvärt bleka i sin kritik. (även om partiledaren där grymtat en smula. Skärpning!)]

[…att S välkommnar alla tänkbara inviter förstår man ju i och med att deras väljarstöd sjunker som en gråsten….men vad sysslar de andra med? Helt sjukt……de har bollen, men vägrar passa till den som har absolut bästa chansen att göra mååååål. Mobbing brukar det kallas. Utom när det gäller här, då är det något fint, då kallas det ”samarbete”. Så jävla ruttet. Men, men…..det kommer att straffa sig. Suck……j—a idioter!]

Grogrund.

En god gissning är att det politiskt korrekta lägret i dagarna åkt på en rejäl skrämselhicka. En till gissning som inte heller den är alltför djärv är att sympatierna för både SD och för andra, mer extrema krafter tex NMR ökat markant både på Gutarnas ö som i övriga Sverige.

Jag rycktes med själv för en stund i den hatiska stämning som infinner sig efter ett sådant brutalt vidrigt dåd som detta. En våldtäkt är ett hemskt brott. En gruppvåldtäkt är ännu vidrigare och ännu hemskare, ännu vidrigare pga att den drabbade blir våldförd på av fler än en person (avskum). Denna gången var offret rullstolsbunden, vilket tydligen var en nackdel för henne då hon pga detta handikapp inte klarat av att ens försöka freda sig. Vårat ”rättsväsende” ser detta som en förmildrande omständighet för gärningsmännen. (eller ska det heta ”gärningsbarnen”?). Jag rycktes med skrev jag, med det menar jag att jag i ilskan och frustrationen postade en bild på de förmodade gärningspojkarna på mitt fb-konto. Rätt eller fel kan man drista om. Fel är det väl i princip då ingen skall dömas innan brott blivit bevisat. Men jag och många med mig har uppmärksammat att just i våldtäktsbrott och i synnerhet gruppvåldtäkter så går de åtalade allt som oftast fria. Är det mer rätt? Hur mycket rabalder väcker det? Inte mycket vill jag påstå. Det har blivit så pass jävla vanligt att de flesta rycker på axlarna.

Jag är ingen anhängare eller försvarare av vare sig nazism eller fascism i någon form. Men, jag kan ändå inte låta bli att ge ”creds” till vissa personer med anknytning till dessa ”miljöer”. Jag tycker att det är bra att någon/några reagerar. Jag har också full förståelse för att vissa, särskilt unga människor känner ilska och frustration så till den milda grad att de blir radikaliserade. Jag hoppas dock innerligt att förnuftet tar överhand när ilskan lagt sig. Detta betyder ingalunda att jag hoppas på att folk bara ska lugna ner sig och sitta still i båten. Nej, det är ett sundhetstecken att folk nu reagerar och går ut ur husen, att man gör något. Vi ska inte tolerera att främlingar (eller någon annan heller förstås) beter sig på detta sätt. Men att ansluta sig till nazister eller liknande gagnar inte vare sig vårat land eller dess invånare.

Tyvärr tror jag ändå att dessa grupperingar, extrema ilskna små partier och organisationer kommer att fortsätta att växa. Jag förstår också orsakerna. Än en gång vill jag skylla på medias tillkortakommanden och rena lögner. Det är detta som skapar extremism, som ger det en grogrund och som polariserar Sverige. Media och övriga utav kulturmarxisternas och mångkulturens extremister inom poliskåren (de politiskt tillsatta cheferna), inom rättsväsendet och inom politiken. Det är erat fel. ”PK-iterna”. Jag anklagar ER!

Svenska folket har hittills uppvisat ett närmast sjukligt mått utav tålamod, är gränsen nu nådd? Ska Gutarna fortsätta sin protest, skall detta ”smitta av sig” till fastlandet…eller kommer ilskan lägga sig?

Tvivlets frö.

Tro mig, jag avskyr verkligen Löfvén och denna regering. Jag anser att de är en stor olycka för vårat land. Men frågan är om det blir så speciellt mycket bättre med en alliansregering? Tvivlets frö har fått både vätska och näring i mitt sinne idag efter att ha läst dessa rader i Dagens Industri. Det räcker att läsa de första raderna; Annie Lööf lovar att vid en borgerlig valvinst så kommer Sveriges ”flyktingpolitik” att bli generösare.

Vad menar [piiiiiip-censurerat epitet]? Kan det bli värre än det var förra året? Är det detta som skall eftersträvas?

Herregud bevare oss väl. Måtte Svensson nu inse att vi behöver ett oerhört högt valresultat för Sverigedemokraterna. Den enda förnuftiga och realistiska rösten i en totalt korrupt flora utav kulturmarxistiska och illojala (mot sin egen befolkning) riksdagspartier.

Uppmaning till eventuella Centerpartister som skulle läsa här; följ erat sunda förnuft och byt nu parti från C till SD. Det kommer troligtvis (de flesta?) av era väljare att göra.

Intressant vore om övriga av alliansens partiledare kunde uttala sig om detta lööfte. Står Annie ensam här eller är det en enad front? (sen om man tror på deras ord är en helt annan sak iof, de har ju ”talat med kluvna tungor” förr, lindrigt uttryckt…)