Alliansröst=Socialiströst?

[jag var nog för snäll nu som satte ett frågetecken i rubriken…]

Tvivlets frö, så hette min näst senaste artikel. En text som av förklarliga skäl totaldissade en röst på C (centerpartiet).

Nu kom så en anledning att dissa eventuella röster på ännu ett s.k. ”alliansparti”. Denna gång gäller det L (liberalerna). Jan Björklund, deras partiledare har nämligen aviserat att han kan tänka sig att bli med att bilda regering tillsammans med S (socialdemokraterna) om de har den tvivelaktiga smaken att låta honom vara med. Honom skriver jag, jag tror nämligen inte att han tillfrågat sina eventuella väljare vad de har att säga om saken.

Makt korumperar. Detta är ett skolboksexemplar av vad man menar med detta uttryck. Har jag fel?

Min (oproffessionella, men ändock) gissning (och förhoppning….ska tilläggas) är att både S och L förlorar röster på detta. Vad har de gemensamt? Eller en sundare fråga: -Vad har deras väljare gemensamt? Vad?

Ska alla övriga partier kunna samlas under ett parasoll med en enda gemensam nämnare? Att hålla SD utanför all politisk makt med alla tillgängliga medel? Är detta bättre än att vara vuxen sin uppgift, att föra en politik som är bra för Sverige. Är det viktigare att SD hålls stången än att vårat land kommer på rätt köl?

Det var ju detta usla tänkande som en gång förde Sverige in på en politik som tog oss dit vi nu hamnat. På en föga avundsvärd plats. Detta är inte en slump, eller ett ödets nyck, eller hur omvärlden ser ut. Att vi hamnat där vi är idag är till största delen enbart pga att vi haft politiker vid makten som tänkt väldigt kortsiktigt och absolut icke haft sitt lands bästa för sina ögon… (eller sitt lands befolkning, sina uppdragsgivare). Man har haft sandlådeperspektiv. Man har till varje pris velat stänga ute SD. Detta har begränsat beslut och handlingar och legat till grund för en väldigt ohälsosam politik.

Är det så de resonerar, våra herrar politikerna, då har jag bara en sak att säga.

-Ur led är tiden!

Summa summarum kära alliansväljare (eller potentiella sådana skall sägas), en röst på alliansen äro en röst på Löfvén, vår ”kära” diktator.

Ett enda tänkbart alternativ återstår nu. SD.

Face the facts.

[OK, jag skall vara helt ärlig och (än en gång) ge lite ”creds” till KD för att de (-ras ledning) opponerar sig en gnutta emot Björklunds tilltag. M däremot, är förvånansvärt bleka i sin kritik. (även om partiledaren där grymtat en smula. Skärpning!)]

[…att S välkommnar alla tänkbara inviter förstår man ju i och med att deras väljarstöd sjunker som en gråsten….men vad sysslar de andra med? Helt sjukt……de har bollen, men vägrar passa till den som har absolut bästa chansen att göra mååååål. Mobbing brukar det kallas. Utom när det gäller här, då är det något fint, då kallas det ”samarbete”. Så jävla ruttet. Men, men…..det kommer att straffa sig. Suck……j—a idioter!]

Annonser

En reaktion på ”Alliansröst=Socialiströst?

  1. ”Alliansens” företrädare har anammat rollen av ett genuint ”soffliggarparti”, som allt mellan varven benämns som det mest ansvarslösa sättet att ”vårda” demokratins grundvalar.
    De har ju själva aktivt valt att ställa sig vid sidan om inflytande och eventuell möjlighet att påverka den förda politiken. ”Det får någon annan ta hand om”, är den allt igenom förhärskande ideologin.
    Symtomatiskt för en ”soffliggare”.
    (S) har i brist på ansvarsfullt regerande gjort sig beroende av att en allt större andel av väljarna stannar i soffan på valdagen. Ur detta förhållande härstammar påståenden likt valanalysen där strategerna inom (S) gör klart att ”det är en överväldigande majoritet som INTE har röstat för alternativet (SD).
    Med samma analys kan man med fog hävda att (S) får finna sig i att en majoritet av väljarna INTE valt (S) att företräda dem i maktens korridorer.
    Med samma sätt att räkna procentuella utfall ( och utan sjukdomsinsikt) kan jag mycket väl tänka mig en person med grava alkoholproblem ”halsa” ur en flaska vodka. Det är ju en överväldigande stor andel vatten i flaskan (62%).
    ”Maktalkolisten” har i detta fall passerat stadierna av ”lögn och förbannad lögn” och hamnat i ett resonemang om statistik i stället.
    Det sista stadiet i sjukdomen, slutet är nära!
    Så förhåller det sig med demokratin, att statistiken friseras allt efter välbehag för patienten.
    Och allra mest behagligt upplever våra företrädare, att vi stannar i ”soffan”, och inte stör vår demokrati med plötsliga infall om att påverka.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s