Antingen eller? Eller?…(finns något däremellan?)

Är det verkligen på så vis att hela samhället, hela Sverige håller på att åka käpprätt åt helvete? Att senaste årens massinvandring av människor från en annan civilisation är på väg att köra slut på alla resurser, att vi står vid ruinens brant? Denna uppfattning får man lätt genom att läsa enbart på s.k. ”alternativa medier”, ja, även denna, min egen blogg har ganska konsekvent vädrat denna oro. En oro som jag till stor del förvisso fortfarande känner. Men. Kanske är det inte helt konstruktivt att enbart skriva om det man är orolig för. Åtminstone inte om man inte har en lösning. (vilket jag själv i.o.f. har haft diverse förslag på, ett av problemen med dessa är att de inte skulle få tillräckligt med stöd för att kunna realiseras politiskt.)

Andra sidan av samhällsdebbatörerna är minst lika låsta och har en minst lika ”cementerad” syn på situationen vårat land befinner sig i. Enligt dom så finns överhuvudtaget inga som helst problem med att ha en totalt okontrollerad invandring. Man kan lika gärna riva alla gränser och släppa in alla och envar. Alla som kommer är det enligt dessa synd om. Alla som kommer hit skall behandlas som flyktingar och våra resurser, ja, dom får bara lov att räcka till. Man kan inte ens tala om resurser i dessa sammanhang, då sätter man pengar före människor hävdar de. Vidare så kan denna sida inte erkänna att det finns ett samband med en jättestor invandring av unga män från en kulturell och religiös civilisation med helt andra måttstockar och sociala regler och en aldrig tidigare skådad ”epidemi” av våldtäkter, gruppvåldtäkter och annat sexuellt våld. Många på denna sida av debatten kallar sig själva för ”feminister”. Ändå. Eller kanske just därför, så kan de för sitt liv inte se denna självklarhet. De verkar tycka att allt, alla problem i världen är direkt eller indirekt orsakade av medelålders vita män. Man måste åtminstone skylla på denna grupp om man vill ”vara med i gänget” så att säga.

Vad jag ville komma fram till är att dessa två sidor av samhällsdebatten dominerar totalt. De får också sitt syre och bränsle utav varandra. Allt är svart eller vitt. Inga gråskalor inte. Antingen är vi på väg käpprätt åt skogen eller så är allt frid och fröjd, inga som helst problem i Sverige inte och om det är det så är det enbart ”vita medelålders mäns” fel. Inga nyanser. Ingen sans.

Själv så erkänner jag att jag ganska fort ser problem och ”målar fan på väggen”. Kanske, kanske är man lite snabb ibland med att tycka, tänka och tro saker och ting. Kanske har man inte alltid hela bilden klar.

Jag personligen är övertygad om att ifall vi alla, då menar jag också alla oavsett vilken sida av debatten man står på så att säga kunde ta och överväga om det budskap man själv stöttar alltid är så bra och genomtänkt.

Är det klokt att stödja extremister och t.o.m. rena nazister bara för att de råkar se likadant på en del av samhällets problem som jag själv, trots att de har en helt annan agenda i slutändan?

Är det rätt väg att gå när man skyller på ”alla män” då gruppvåldtäkter och sexuellt våld bara accelererar i samhället. Eller måste man våga säga som det är? Kan man komma till rätta med problemen vi har genom att stoppa ned huvudet i sanden eller genom att slaviskt hålla fast i en politisk agenda, en ideologi som inte tillåter individuella tankar?

Jag vägrar se allt som antingen eller. Det är inte sunt. Det är absolut inte konstruktivt, ej heller är det speciellt intelligent.

Det finns färgskalor emellan det svarta och vita. Det finns även en gråskala.

[Med detta sagt vill jag bara slutligen framhålla vikten av att korrekt identifiera problemens art och framförallt orsak om de skall kunna få en lösning. För varje problem finns nämligen en (minst en) lösning.]

Annonser

3 reaktioner på ”Antingen eller? Eller?…(finns något däremellan?)

  1. Allt eller inget, ettor eller nollor, utanförskap eller med i ”gänget”. Samhällsdebatten har i många avseenden ”digitaliserats” i språkbruket. Antingen förväntas man vara för eller emot. Något där i mellan förkastas som brist på deltagande och ansvarstagande för en fredlig lösning på konflikter.
    George Busch ”spände ögonen” i alla världens TV-tittare några dagar efter 9/11 och gjorde oss uppmärksamma på att; ”Den som inte är med oss (och bekämpar ondskan), anser vi vara emot oss”.

    I ett slag fick vi i mellanmjölkens landet lagom beskedet att något sådant ej finns. I vilket fall som helst inget att ta hänsyn till i bedömningar av hur ondskan bäst bekämpas.
    Som mycket annat här i tillvaron suddas nyanserade tankebanor ut i ”bullret” från de mer rabiata förespråkarna.
    Anhängarna av idéer uppkomna i ”gråskalan” har att försöka överrösta de i ytterkanternas skrik och jämmer, för att förhoppningsvis vinna inflytande över vår framtid.
    Det går bara med väl avvägda argument som ej kan beskyllas för att stödja den andra ytterligheten.
    ”Gammelmedia” har inte förstått värdet av att marknadsföra ”lagoma” idéer, utan att beskyllas av många för att vara ett partsinlägg.
    Propaganda har blivit ett mycket mer använt begrepp i analytikers förklaring till ytterligheternas framgångar, där som du mycket riktigt säger att de frodas i symbios.

    DÖ- överenskommelsen kan kanske med mycket vilja betecknas som ett försök att stärka medelvägens politik, men är direkt dödsdömd, när det inte fylls med något annat innehåll än just det George Busch sade..; ”de som inte är med oss är emot oss”.

    Liked by 1 person

  2. Medelvägen mellan två extrema ståndpunkter leder inte automatiskt rätt, vitt blandat med svart blir ingen regnbåge. Naiv känslosamhet kombinerat med bristande logik leder inte till långsiktiga lösningar som är känslomässigt korrekta långsiktigt, men till katastrof, vilket kan bevisas med exponentialfunktionens logik och arkeologiska utgrävningar av tidigare mänskliga civilisationer, ex. på Påskön.

    Den rätta vägen, den balanserade vägen som leder till intelligenta långsiktiga lösningar, finner man oftast i meditation på ett högre plan och genom vetenskaplig hypotetiskt-deduktiv metod, men det är som med Platons grottliknelse. Det är en utmaning att förklara ljuset för de som endast upplever skuggbilderna på väggen.

    Den upplyste måste lära sig att skratta åt det hela, se det som en utmaning, tålmodigt förklara på olika vis för de som inte ännu är upplysta… https://vetenskapligapartiet.wordpress.com/2016/01/15/population-i-balans-med-naturen-den-13e-februari-ar-250-arsdagen-av-prasten-thomas-robert-malthus/

    … ibland driva gäck med det hela och njuta av ritten…
    https://intelligentunionswe.wordpress.com/2011/07/02/historien-om-hur-djuren-loste-problemet-med-den-manskliga-befolkningselefanten/

    … för sannolikt är det så att de upplyste kommer vara i minoritet tills meditation blir en del av vår utbildning, samt kvinnor väljer befruktning med gener som har potential till intelligens, medvetenhet och upplysthet. 🙂

    Hur som helst njuter man bäst med positiv attityd. Även andra som man tålmodigt vill upplysa njuter mest av din positiva attityd. 😉 T.o.m. krig, islamism och Breivik-beteende kan i ljuset av exponentialfunktionen ses som något positivt på lång sikt om det sänker den oupplysta populationen duktigt. T.o.m. halal-slakt kan ses som något positivt då det påminner en aning om giljotinering som skapades av humana skäl och därför fungerar kvickt, d.v.s. ingen utdragen smärta. 🙂

    https://giljotinerakvickt.wordpress.com/

    Mitt tips är att du funderar på att bidra till Vetenskapliga partiet på olika vis varje dag och njuta av det hela precis som jag gör. 😉
    https://vetenskapligapartiet.wordpress.com/motivation/

    Gilla

    • De som är positivt upplysta till sin omgivning är i vilket fall som helst inte min ”fiende”. När frågan om
      ”medelvägen” förs fram, är det mediala intresset som bortblåst.
      Lättare då att ”sälja lösnummer” med ytterligheter, som fångar intresset hos den ”medelmåtta” massan.

      Realpolitiskt är det förödande på lång sikt att ”köra ned fötterna i var sitt hörn av arenan” och från den utgångspunkten försöka få det att se ut som en ärlig ”kamp” om inflytande över framtiden.
      DÖ är ett utmärkt exempel på hur matchen om inflytande , tenderar att bli en totalt ointressant begivenhet för oss på läktaren.
      Strategin att från var sitt hörn stå och skrika ”är du inte med oss, är du emot oss” gör att hela ”mittfältet ”är tomt på spelare/aktörer, Matchen blir ett fiasko för oss åskådare.

      Hur positiv man än är, kan inte annat förväntas att de som ”betalt” inträde (gått och röstat) , är besvikna på parodin som erbjuds. (Jag tror inte ens meditativa förhållningssätt kan rädda behållningen av denna föreställning).
      Det blir på detta viset inte mycket till underhällning eller gjorda mål för endera ”laget” . Spelarna har ju fått inpräntat att ”stannar ni ej i vårt hörn betraktas ni som motståndare” och på det viset framstår varje försök att få ”igång matchen” som ett självmordsuppdrag på mittfältet.

      Mitt förslag är ett större inslag av personval där oket av grupptrycket kan lyftas av denne med sunda ,goda, hållbara, accepterade och till och med positiva idéer om hur framtiden skall bli.

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s