Kunskap är makt.

Fundera på den gamla frasen en stund.

Sedan betänker du att de som är allra mäktigast här på jorden samtidigt är giriga och måna om att behålla sina maktpositioner.

Om det nu är så att kunskap är makt, tror du då att de som har kunskapen/vetskapen vill dela den med oss, folket och därmed riskera förlora sitt övertag?

Det finns förstås goda anledningar att misstänka att vi vanliga dödliga är och alltid varit förda bakom ljuset vad gäller vedertagen historia såväl som nutida händelser.

Med detta skrivet, alltså att ”saker är inte alltid vad de ser ut att vara” vill jag väcka nyfikenheten och det kritiska tänkandet hos dig som läser.

[Min egen nyfikenhet har (återupp)väckts av att jag håller på att läsa boken ”Our occulted history” skriven av Jim Marrs. En bok som jag verkligen kan rekommendera alla som är intresserade av det som pågår bakom scenen att läsa. Även om man inte är beredd att köpa allt som skrivs där i så finns det en hel del trovärdigt kvar. Bl.a. så verkar författaren blivit såld på Zecharaia Sitchin och von Dänikens teorier om forntida austronauter m.m. Detta kan man tro, tycka och tänka vad man vill om, men det som Marrs skriver om den globala eliten och deras manipulationer och maktspel är väldigt, väldigt intressant. Man får en inblick i något. Världen styrs förmodligen inte alls så som gemene man låter inbilla sig. Boken och författaren i allmänhet rekommenderas varmt för den vetgirige. Tyvärr tror jag inte att något finns översatt på Svenska, men för de flesta är detta inget stort problem.]

Informations(världs)krig.

Jag är en tämligen ödmjuk person (ibland….tycker jag själv…..eller kanske jag ska säga att jag vill och försöker vara det). Det var många år sedan som jag trodde mig ha svar på allt och visste bäst om allt. Jag vet att mycket av mina åsikter baseras på känslor och på mitt begränsade synfält från just min egen plats i universum. Alla och envar är vi ju begränsade små ”öar” av medvetande. Vi lever alla i våra egna små bubblor.

Vissa saker vet jag med säkerhet. En sådan sak är att det vi kallar ”mainstream-media” konsekvent och medvetet undanhåller och mörkar information som ger folk en negativ bild av massinvandringen. Till exempel så skriver/talar de aldrig (ytterst sällan) om signalementen då förövaren/arna bryter eller har mörk hudton. Tvärtom så kan de t.o.m ge helt falsk och vilseledande information och kalla gärningsmän för ”Svenskar” utan att de för den skull är det, inte ens ett Svenskt medborgarskap tycks behövas för att få kalla en gärningsman för ”Svensk” utav pressen längre. Det verkar räcka att man satt sin fot en gång på Svensk mark. Osökt kom jag att tänka på Nils Karlsson pyssling när han sätter fingret på spiken och uttalar ”tjillevippen”.

Det mörkas och tystas, ljugs och förvrängs som aldrig förr får man intrycket av. Statisktik, om sådan fick föras på ett riktigt sätt skulle kunna ge oss en bild som åtminstone låg närmare en objektiv sanning. Potentiellt.

Alternativmedia vs. mainstream media. Ena sidan skriver öppet om gärningsmännens signalemente, den andra ljuger och mörkar. Vi har idag ett internet som är ocensurerat och fritt, vi har sociala nätverk där nyheter snabbt sprids mellan stora grupper av människor. På gott och ont skall väl sägas.

Mitt dilemma och det jag ville skriva om med denna artikel är följande; hur vet man vad som är sant och falskt? Vad är en sann nyhet? Bara för att man vet att mainstream-median ljuger om den ena saken, kan man inte lita på något de skriver? Omvänt; kan man lita på allt som skrivs utav den s.k. alternativa median p.g.a att de är de enda ”sanningssägarna” angående invandringen? Svaret på båda frågorna är självfallet nej.

Man (du) ska inte lita blint på allt som jag skriver heller. Jag skriver bara från min högst personliga synvinkel, det är det som är själva grejen, min poäng här. Allt mer av det som kallas ”nyheter” är inget mer än mer eller mindre starkt vinklat och subjektivt material. Jag tänker på nyhetssändningarna i SVT från presidentinstallationen i USA. Hur hade rapporteringen skilt sig åt om deras favorit Hillary hade vunnit? Skillnaden hade varit som natt och dag förstås.

Jag vill också tillägga att allt det vi (du så som jag) vet och tror oss veta om Putin, Hillary, Trump, Obama o.s.v, vad är verkligen sant? Hur mycket av det vi vet eller tror oss veta om kriget i Syrien stämmer? Vad är sant, vad är falskt? Finns det ens alltid något sådant som en objektiv sanning? Vad får vi, folket verkligen reda på, vad är sanning och vad är ”sanning”. Är den alltid tillrättalagd av någon?

Aldrig förr har det känts så svårt att lita på nyheterna. Vad beror detta på? Ljugs det mer nu än det gjorde förr? Eller skall vi tacka det fria och ocensurerade internet att vi kan komma åt sanningen?

Men vad är sant och vad är inte sant? Ofta har jag ingen aning längre. Man får helt enkelt välja vad man ska tro på och inse att det kan vara fel. Man får inte låsa sig för hårt på det man tror sig veta längre. Man måste inse att det vi tror vara den verklighet vi lever i ibland inte är annat än dimridåer. Kulisser. Precis som i en film.

Man måste ha ett öppet sinne som det heter.

[har det alltid varit på detta sätt? Har ”sanningen” alltid blivit tillrättalagd av någon? Hur mycket av det vi tror oss veta om historiska skeenden stämmer? Jag är öppen för att verkligheten inte alltid är vad man tror. Vidare vill jag varna folk för möjligheten att hemliga sällskap av typen ”frimurare”, ”Skulls and bones”, ”bilderbergarna” och andra styr upp saker bakom kulisserna. Information om dessa och liknande hemliga sällskap finns det massor av för den vetgirige på nätet. Inte minst på youtube. Sen får man sålla och välja vad man skall tro på även där förstås. Men oroväckande är det, att de högsta ledarna i världen (USA´s presidenter tex) ofta har varit medlemmar i dessa hemliga sällskap….Vad är deras agenda?]

Gilla läget.

Man slutar aldrig att förvånas. I flera år har Sverige rustat ned sitt försvar, till förmån för andra prioriteringar man tyckt varit mer trängande. Detta har varit lovsjunget utav våran kära media, alla har de talat sig varma för andra prioriteringar och instämt nickande och gillande när försvarsmakten bantat. Nu, plötsligt, när de tycker att vi fått en fiende (Ryssland) så skriker de högt att vi måste återinföra allmän värnplikt och stärka vårat försvar. Det låter så oerhört falskt när det kommer från det hållet. De som hela tiden förespråkat ett starkt försvar, Sverigedemokraterna, kanske kan få gehör på denna punkt nu då?

Samma gamla medier gnäller över att det inte sköts som det ska, vissa samhällstjänster. De gnäller när åldringarna får äta korv och mos på nyårsafton, de gnäller när det inte plogas, sandas och saltas i tid. De gnäller över att tågen blir försenade (pga bristande underhåll). De gnäller att det inte finns poliser överallt hela tiden, de gnäller att sjukvården inte är lika bra som förr….och de fortsätter att gnälla över att alla inte får eller kan komma till Sverige och leva på våra skattepengar, de gnäller om någon måste åka hem till sitt eget land. De förstår inte att vi har inte pengar till allt det som det behövs till. De förstår inte att vi nu måste prioritera. De förstår inte heller och de vägrar konsekvent att se och erkänna de mörka sidorna av en alltför frikostig invandrings och asylpolitik, där den ekonomiska aspekten bara är en av flera andra och kanske ännu mer oroväckande utvecklingar.

…och under tiden höjs skatterna. Hela tiden denna lömska smygfördyring av allt. Bensinen inte minst. Detta drabbar främst alla oss som bor på landsbygden och är beroende av våra bilar för att ta oss till och från våra jobb. Dagligen. Vi som dessutom har barn och måste skjutsa till och från kompisar och andra aktiviteter blir återigen extra orättvist drabbade av en ständigt ökande bränsleskatt.

Vidare gnäller våran fina media (dvs, ”mainstreammedia) över otryggheten, nu senast våran lokala tidning där jag bor skriver om en undersökning som visar att kvinnor känner sig allt otryggare. Man tar upp detta med otrygghetskänslan som själva problemet utan att gå in på allvar över anledningarna till detta. Man vägrar konsekvent att se och att erkänna anledningarna. Den största anledningen är att våldsbrott och våldtäkterna har ökat extremt mycket sista åren. Detta borde man fokusera på, ta reda på vilken, vilka grupper/typer av män som gör detta. Sluta att låtsas att det är orelevant, sluta att låtsas att alla män är likadana. Finns det mer gemensamma nämnare än att det bara är män? Man tassar på tå kring detta. Nej, vi fortsätter leka struts så försvinner problemen av sig själva…..eller så blir det stadigt allt värre. Tyvärr visar empiri på det senare. Problem har en tendens att förvärras om de inte identifieras korrekt och/eller inte tas itu med. Surprise!

Men, men. Återigen säger jag det. Fortsätt ni att stoppa ned huvudet i sanden (eller snön), bli bara inte förvånade när ni drar upp det igen….och en sak till, sluta gnäll. Gilla läget nu när det blivit som ni ville. Vi har haft dörrarna öppna. Så här blir det när man inte har kontroll på vilka som får komma in i landet och dessutom är oförmögna att skicka hem dem som inte uppför sig. [självfallet vänder jag mig inte till alla nu utan till de som hävdar att vi kan och bör släppa in alla och envar som vill till Sverige och försörja dessa. En mycket dum idé enligt mig…. Dessutom: Jag säger självklart inte att ALLA som kommer är våldsamma, men vi måste våga tala om problemen som finns med stora grupper av de som kommit samt straffa och skicka hem de som begår grova våldsbrott, som tex våldtäkt. Enbart på detta sätt kan vi bygga ett bra och fridfullt samhälle OCH få bukt med rasism.]

Vi andra har heller inget val…..vi måste alla gilla läget. Hur surt det än känns.

Vad är alternativet?

[rasistiska eller nedsättande kommentarer undanbedes.]