Ett halmstrå…mitt halmstrå.

Om man inte känner samhörighet med resten av samhället, med majoritetssamhället, vad/vem/vilket/vilka ska man ty sig till?

Vad/vem representerar ”majoritetssamhället” egentligen? Finns ens något sådant kvar? Är samhället så splittrat att vi alla är uppdelade i små grupper som mer eller mindre avskyr varandra?

Det här är exempel på sådant jag mer eller mindre dagligen och mer eller mindre omedvetet/medvetet kan fundera på eller ”känna”.

Själv känner jag allt större förakt och ilska mot de jag anser fördärvar vår livsmiljö (7-klöverpolitiker och deras pk-media och i princip alla som inget fattat än).

De som jag känner samhöre med är Sverigedemokrater och deras väljare/sympatisörer…[…en del andra finns det också förstås, det finns dom som tappat (eller aldrig haft) tilltron på SD av lite olika anledningar. Jag har också tvekat ibland. Jag gillar inte att de inte säger ifrån mot NATO medlemskap, jag är tveksam till partiledningens okritiska inställning till Israel (som förmodligen beror på ”en fiendes fiende är en vän”, i detta fallet islamterrorism vs. ”resten av samhället”, jag kan förstå inställningen och till viss del sympatisera, men vi kan/bör inte liera oss allt för mycket med Israel. De har troligtvis/möjligen en helt egen agenda som inte alls harmonierar med våran i det långa loppet.) Ej heller delar jag SD´s okritiska hållning till kärnkraften. Men den viktigaste frågan, vår tids och vår nations ödesfråga ägs just nu av SD. De är vårat största hopp tror jag att få bukt på massinvandringen och islamiseringen av Sverige. Därmed har de min röst 2018.]

Vi lever i en tid av enormt stora förändringar. Det kan vi alla enas om. Vad vi än tycker om det, vart vi än tror att det kommer att leda till så finns det nog allt en del saker vi kallt kan konstatera. Dessa ting är på så vis okontroversiella.

Samhället förändras. Världen förändras. Sverige förändras.

Det är inte egentligen förändring i sig självt som jag är emot. Jag gillar utveckling. Det gör nog de flesta tror jag. De allra flesta moderna människor i vår del av världen kanske jag ska tillägga. Däremot så kan det skilja sig en hel del kring vad det är för något som vi kan kalla för just ”utveckling”. Det som av många kallas ”utveckling” är inget annat än det rakt motsatta. En tillbakagång. Till en mörk tid.

Jag gillar absolut inte det sätt på vilket vårat samhälle utvecklar sig mot. Ett kallt, hårt samhälle. Ett samhälle som kommer att få leva under konstant terrordådshot. Ett samhälle med så många som inte känner samhörighet med varandra. Ett samhälle med en växande andel som vill ha sharialagar och som firar och jublar över terrordåd mot oss otrogna. Ett samhälle där massmedia mörkar detta och andra faktum. Ett samhälle där vi som ledsnat på detta skall brännmärkas som rasister och fascister. Ett samhälle där våra unga inte längre kan gå ut på krogen utan att det är en överhängande risk att bli antingen misshandlad eller våldtagen av grupper av testosteronstinna män med stenåldersvärderingar och grottmans-iq´n.

Inget kan man göra åt det heller känns det som.

Bara att vänta. Vänta och hoppas. Hoppas och vänta, på nästa val. Exakt vad som kommer att hända efter detta står dock allt mer oklart.

Farhågor finns. Ett halmstrå är det. Valet 2018. Ett halmstrå. Inget mer.

Men ändå. Man är bara en människa….och hoppet sägs vara det sista som lämnar oss….

…jag klänger krampaktigt fast vid mitt halmstrå. SD 2018.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s